SOM ANDRA DYGDER har tapperheten sina gränser, överskrider man dessa är man på lastens väg, så tapperheten kan leda till dumdristighet, envishet och galenskap om man inte håller reda på gränserna, som verkligen är svåra att urskilja i ytterkanterna. Ur den inställningen kommer vår sedvana i krig att straffa, rentav avrätta dem som envist försvarar en fästning som enligt militära regler är omöjlig att hålla. Annars skulle utsikterna till straffrihet leda till att vartenda hönshus uppehöll en armé. Vid belägringen av Pavia fick konnetabeln Montmorency i uppdrag att gå över Ticino och gå i ställning i förorten San Antonio, men när han hejdades vid brons ena ände av ett torn som hårdnackat höll ställningen tills det nedkämpades lät han hänga alla därinne; och när han senare följde kronprinsen på hans fälttåg på andra sidan Alperna och intog slottet Avigliana med våld och soldaterna i sitt raseri hade hackat alla i bitar som befunnit sig därinne utom kommendanten och fänriken lät han strypa dem genom hängning av just detta skäl; samma behandling gav kapten Martin Du Bellay, vid den tiden ståthållare i Torino i samma trakt, kommendanten i San Buono sedan kommendantens alla män hade massakrerats när fästningen erövrades. Men eftersom bedömningen av om en plats är stark eller svag görs genom en vägning av angriparnas relativa styrka – för man kan med rätta hålla stånd mot två fältslangor men vara en galning om man försöker stå emot tretti kanoner – och eftersom man också måste ta med i beräkningen hur mäktig den erövrande fursten är, vilket rykte han har och vilken respekt han bör visas, finns det en risk att vågen gör utslag till hans förmån. Därför händer det att somliga har en så hög tanke om sig själva och sina styrkor att de finner det orimligt att någon anser sig värdig att bjuda dem motstånd, så överallt där de möter motstånd låter de svärdet gå så länge turen är med dem. Det syns på de orientaliska furstarnas och deras nutida efterföljares sätt att utmana eller mana till underkastelse: det är stolt, högdraget och fyllt av barbarisk härsklystnad. Och i de trakter där portugiserna gjorde sin inbrytning i Indien fann de stater som hade en okränkbar allmän lag om att man aldrig kunde förhandla om frigivning mot lösen eller benådning av en fiende som hade besegrats i kungens eller hans ställföreträdares närvaro. Alltså måste man framför allt akta sig, om man kan, för att råka i händerna på en fientlig domare som är segerrik och beväpnad.