ATHENAREN DEMADES FÖRDÖMDE en landsman som försörjde sig på att sälja begravningstillbehör därför att han tog ut för hög vinst och bara kunde få ut den om många människor dog. Det omdömet förefaller inte särskilt välgrundat eftersom all vinst är någon annans förlust, och i så fall måste man fördöma all slags vinst. Köpmannen gör goda affärer enbart tack vare ungdomens utsvävningar, jordbrukaren tack vare det höga spannmålspriset, byggmästaren tack vare att hus rasar, rättvisans tjänare tack vare människornas processer och tvister, ja, religionens män får sitt anseende och sin försörjning av vår död och våra laster. Ingen läkare gläder sig åt att ens hans vänner är friska, säger den gamle grekiske komediförfattaren, inte heller en soldat över fred i sin stad och så vidare. Och vad värre är: om var och en pejlar sitt inre finner han att våra innersta önskningar för det mesta föds och närs på vår nästas bekostnad. När jag tänkte på detta slog det mig att naturen här inte bryter mot sin allmänna lag, för naturfilosoferna hävdar att varje tings födelse, utveckling och växt betyder nedgång och förstörelse för ett annat ting.
Var gång ett ting går över sin gräns och förvandlas i grunden
medför det genast död för det som det var dessförinnan. 1
1 Nam quodcumque suis mutatum finibus exit, / continuo hoc mors est illius quod fuit ante. Lucretius 1, 670–671, 792–793; 2, 753–754 och 3, 519–520. ↵