Till fru de Gramont, grevinna av Guissen
FRU GREVINNA, jag bjuder er inget av egen hand, antingen därför att mitt redan är ert eller därför att jag inte hittar något eget som är er värdigt. Men jag vill gärna att dessa dikter ska inledas av ert namn var de än står, för det är en stor heder för dem att ha den stora Corisande d’Andoins som ledare på sin väg. Jag tycker att detta är en lämplig gåva för er eftersom det finns få damer i Frankrike som har säkrare omdöme om poesin eller förstår att bruka den bättre, och ingen som kan göra poesin mer levande och besjälad med den vackra musikalitet som naturen har skänkt er jämte en miljon andra sköna egenskaper. Dessa dikter förtjänar er kärlek, fru grevinna, för ni kommer att hålla med mig om att det aldrig har kommit något mer ursprungligt och ädelt från Gascogne, aldrig något som vittnar om en mer talangfull upphovsman. Och bli nu inte avundsjuk för att ni bara får det som blev kvar av det som jag nyligen lät trycka med en tillägnan till er goda släkting greven av Foix, för de här dikterna har förvisso något svårfångat som gör dem mer levande och sjudande eftersom författaren skrev dem i sin grönaste ungdom, inspirerad av en skön och ädel lidelse som jag en dag, fru grevinna, ska viska om i ert öra. De andra dikterna är senare, han skrev dem till sin tillkommande när han höll på att fria, och i dem förnimmer man redan ett slags äktenskaplig svalka. Jag hör till dem som anser att poesin aldrig är så intagande som när den sysslar med ett ystert och lössläppt ämne.
De tjugonio sonetterna av Etienne de La Boétie som var placerade här har sedermera tryckts tillsammans med hans övriga verk.