VART JAG ÄN vänder mig måste jag bryta igenom någon vanebestämd barriär, så effektivt har sedvanan blockerat alla vägar där vi vill ta oss fram. Den här kyliga årstiden gick jag och funderade på om de här nyfunna folkens vana att gå helnakna är något som har framtvingats av det varma klimatet, vilket vi säger om indierna och morerna, eller om det är människornas ursprungliga tillstånd. Eftersom allt under himlen är underkastat samma lagar enligt den Heliga skrift brukar förnuftiga människor inför sådana här överväganden, där det gäller att skilja mellan naturliga lagar och tillskapade, vända sig till den allmänna världsordningen, där inget kan vara falskt. Och eftersom allt annat där är utrustat med precis så mycket tråd och nål som krävs för att överleva är det otroligt att vi ensamma skulle vara skapta i ett bristfälligt och utblottat skick, alltså i ett sådant tillstånd att vi inte skulle överleva utan hjälp utifrån. Därför menar jag att precis som växter, träd, djur och allt levande är naturligt utrustat med tillräckligt hölje för att skydda sig mot väder och vind –
därför täcks nästan allt som finns till av hår eller hudar
eller av skal eller svål, och träden skyddas av barken 1 –
på samma sätt var vi det också; men på samma sätt som man utsläcker dagsljuset med konstgjort ljus har vi utsläckt våra egna medel med lånade. Och det är lätt att se att det är vanan som gör det möjliga omöjligt för oss, för vissa av de folk som inte känner till kläder lever under ungefär samma himmel som vi eller under en mycket hårdare himmel än vi – och dessutom täcker vi aldrig våra känsligaste delar: ögon, mun, näsa, öron, och i likhet med våra förfäder går våra bönder med bröstet och magen bar. Hade vi fötts med underkjolar och knäbyxor är det inget tvivel om att naturen hade utrustat de kroppsdelar som den tänkte utsätta för årstidernas misshandel med tjockare hud på samma sätt som den har gjort med fingertopparna och fotsulorna. Varför verkar detta så svårt att tro? Jag finner mycket större skillnad mellan mitt sätt att klä mig och en bondes i min trakt än mellan honom och en människa som bara går klädd i sin hud. Betänk hur många människor som går nakna av religiösa skäl, inte minst i Turkiet. En person såg att en av tiggarna här gick i bara skjortan mitt i vintern men att han var lika munter som om han vore omstoppad med mårdskinn upp till öronen och frågade honom då hur han stod ut med kylan. ”Ni går med bart ansikte, monsieur”, blev svaret. ”Jag är ansikte hela jag!” Italienarna berättar en historia, jag tror den handlar om narren hos hertigen av Florens. Hertigen frågade narren hur han stod ut med kylan när han var så dåligt klädd medan hertigen själv var så starkt besvärad av kölden. ”Gör som jag”, svarade narren, ”lassa på er alla plagg ni äger, det gör jag. Sen fryser ni inte mer än jag.” Kung Masinissa kunde inte ens i sin höga ålderdom förmås att sätta något på huvudet, hur kallt, stormigt och regnigt det än var, och detsamma berättas om kejsar Severus. Herodotos berättar att i slagen mellan egyptier och perser lade både han och andra märkte till att de stupade egyptierna hade ojämförligt mycket hårdare skallar än perserna eftersom perserna alltid gick med huvudet täckt, först med en mössa och sedan med en turban, medan egyptierna var barhuvade och kalrakade sedan barndomen. Kung Agesilaos gick i samma kläder vinter som sommar ända upp i den skröpliga ålderdomen. Suetonius säger att Caesar alltid gick framför sina trupper, ofta till fots och med huvudet bart vare sig det var sol eller regn, och detsamma berättas om Hannibal:
med oskyddat huvud
tog han emot de rasande regnen som vräkte från himlen.2
En venetianare som nyligen har återkommit från en lång vistelse i kungariket Pegu skriver att män och kvinnor alltid är barfota, även när de rider, medan övriga kroppsdelar är täckta. Och Platon kommer med ett märkligt råd: för att hålla hela kroppen frisk ska man inte ge fötterna och huvudet någon annan beklädnad än den som naturen har skänkt dem.
Den man som polackerna valde till kung efter vår och som verkligen är en av vår tids största furstar bär aldrig handskar, och han byter aldrig ut mössan som han bär inomhus, vilket vinterväder det än är. På samma sätt som jag inte står ut med att gå med jackan uppknäppt och fladdrande skulle lantarbetarna här i trakten känna sig hämmade om de inte bar kläderna på det viset. Varro påstår att när man bestämde att vi skulle blotta huvudet för gudar och överhet gjorde man detta snarare för att skydda vår hälsa och härda oss mot väder och vind än för få oss att visa vördnad. Och eftersom vi är inne på ämnet kyla och vi fransmän är så vana vid brokighet (inte jag, för i min fars efterföljd klär jag mig nästan bara i svart och vitt) så låt oss göra ett tillägg med annan färg: kapten Martin Du Bellay berättar att han under marschen i Luxemburg upplevde att kölden var så sträng att vinet i provianten fick huggas upp med yxa och hacka, delas ut till soldaterna efter vikt och bäras i korgar; likaså Ovidius:
Vinet står av sig självt och behåller formen av kärlet;
ingen sveper en mugg, bitvis förtär man sitt vin.3
Vid Maiotisträskens mynning fryser det till så hårt att på samma plats där Mithradates ställföreträdare torrskodd hade slagits mot fienderna och besegrat dem kunde han besegra dem i ett sjöslag när sommaren var inne. Romarna var i svårt underläge när de kämpade mot karthagerna nära Placentia. De gick till anfall med stelnat blod och med lemmarna förlamade av köld, men Hannibal hade låtit tända bål överallt i sitt läger för att värma soldaterna och han hade delat ut olja bland trupperna för att mannarna skulle smörja in sig och göra musklerna smidigare och mjukare och lägga en hinna över porerna mot den yrande isvinden. Grekernas återtåg från Babylon till hemlandet är berömt för svårigheterna och lidandena som de tvingades övervinna, exempelvis möttes de i Armeniens berg av en fruktansvärd snöstorm och tappade all orientering om trakten och vägarna. Plötsligt blev de insnöade och var utan mat och dryck i ett dygn, de flesta av deras djur dog, många män omkom, många blev blinda av haglet och det bländande snöljuset, många förfrös armar och ben och många var så stelfrusna att de inte kunde röra sig fast de fortfarande var vid fullt medvetande. Alexander såg ett folk där man grävde ner fruktträden på vintern för att skydda dem mot kylan, det kan vi också se.
På tal om klädsel brukade kungen av Mexiko byta kläder fyra gånger om dagen. Sedan bar han dem aldrig igen utan använde de avlagda kläderna till ständiga gåvor och belöningar, och på samma sätt användes ingen kanna, inget fat, inga köksredskap och ingen bordsservis mer än en gång.
1 Propterea fere res omnes aut corio sunt / aut seta aut conchis aut callo aut cortice tectae. Lucretius 4, 935–936. ↵
2 tum vertice nudo / excipere insanos imbres caelique ruinam. Silius Italicus 1, 250–251. ↵
3 Nudaque consistunt formam servantia testae / vina, nec hausta meri sed data frusta bibunt. Ovidius, Tristia 3, 10, 23–24. ↵