ATT LÄRA SIG ARABISKA ÄR som att spela fiol. Den som inte övar varje dag kommer inte långt. Helst måste man behärska både standardarabiska – som används i officiella sammanhang – och minst en av de många arabiska dialekter som talas från Irak till Marocko. Det gör inte jag som är en ständig nybörjare på detta språk sedan mer än 30 år.
ALLA SOM I NÅGON MÅN har sysslat med transkribering vet hur svårt det är att vara konsekvent när arabiska namn ska skrivas med latinska bokstäver. Arabiskan, ett semitiskt språk som är rikt på konsonanter, har många bokstäver och ljud som saknar motsvarigheter på till exempel svenska, engelska, franska eller tyska. Grundregeln när du läser arabiska namn är därför: tänk flexibelt.
LAWRENCE AV ARABIEN RÄKNADE PÅ sin tid till tre olika akademiska skolor för transkribering av arabiska ”och jag föraktar dem alla och stavar som jag vill, på mitt eget sätt, för att visa mina känslor”. Det är lätt att känna sympati för hans synsätt, i synnerhet som inte heller nutida skolor för transkription stämmer överens.
Nationalecyklopedin följer Encyclopaedia Britannica med vissa avvikelser.
TT, vars språkregler är normgivande för svenska medier, följer International Journal of Middle East Studies, men deras rekommendationer för arabiska namn stöts och blöts också i en särskild Mediespråkgrupp.1 Eftersom jag har min hemvist i journalistiken följer jag vanligen, men inte alltid, TT:s rekommendationer.
Samtidigt försöker jag respektera språkkunniga arabers önskemål om hur deras namn ska skrivas med latinska bokstäver. Därför förekommer Abdulla mitt bland alla Abdallah eller Abdullah i denna bok.
Det tar emot att på svenska skriva arabiskans långa i-ljud på amerikanskt vis, med ”ee”. Men när en person har blivit internationellt känd är det rimligt att använda den stavning vederbörande själv föredrar. Inte ändrar vi Jan Carlzons stavning till Karlsson. Därför blir det Waleed för vissa kända personer, i stället för Walid. Jag skriver också Al Jazeera för det stora mediebolaget, eftersom det är ett etablerat varumärke.
SCHEJK ÄR EN HEDERSTITEL FÖR arabiska män. Kvinnor kan på motsvarande sätt kallas schejka. Men när denna titel står direkt framför ett namn använder jag här det mer arabiskklingande sheikh respektive sheikha.
KORTA VOKALER SKRIVS NORMALT INTE ut i arabiska texter, vilket leder till många varianter vid transkription. Den saudiska hamnstaden vid Röda havet kan stavas Jedda, Judda eller Jidda – med eller utan ett stumt h på slutet (som i Jeddah). I detta fall rekommenderar både TT och NE Jidda, vilket gör valet enkelt. För Omans huvudstad föredrar NE Muskat, medan TT rekommenderar Masqat. Andra skriver Muscat.
L:ET I ARABISKANS BESTÄMDA ARTIKEL, al, assimileras framför vissa konsonanter. Det innebär att substantiv som börjar på bland annat s, sch, d, n och t ”äter upp” den bestämda artikelns föregående l när ordet uttalas. Därför kan man se en libanesisk tidning transkribera sitt namn som det uttalas, an-Nahar, i stället för att följa skriftspråket, al-Nahar. Jag följer oftast skriftspråket, dock med undantag för etablerade namnformer som Ennahda för det stora islamistpartiet i Tunisien.
FÖR DE STYRANDE ÄTTERNA PÅ Arabiska halvön – som Al Saud i Saudiarabien, Al Thani i Qatar, Al Khalifa i Bahrain och Al Sabah i Kuwait – används här stort A i prefixet, utan bindestreck. Arabiskan skiljer inte på små och stora bokstäver. Men stort A är här ett sätt att markera att det inte rör sig om en bestämd artikel. Detta Al kan i stället översättas med klan eller ätt och uttalas som en lång vokal (arabiskan markerar detta långa A med ett särskilt tecken, maddah).
GRUNDAREN AV DET SAUDISKA KUNGARIKET kallas i boken ibland Abd al-Aziz, hans egentliga namn, och ibland Ibn Saud, vilket är vanligt i väst. I citat kan namnet förekomma med andra transkriberingar, som Abdul Aziz.
DEN BREDA HAVSVIK SOM DELAS av araber och iranier kallar jag Persiska viken, på vedertaget svenskt och internationellt vis, till skillnad från araber som ofta säger Arabiska viken.
På Arabiska halvön används också uttrycket al-Khalij – dvs. Gulfen eller Viken – som benämning på detta viktiga vatten. I dagligt tal kallas även de sex arabiska monarkierna i GCC, Gulfstaternas samarbetsråd, på detta vis.