Kapitel 3: Linjärinstinkten

Hur fler överlevande betyder färre människor, hur trafikolyckor är som hål i tänderna och varför min sonson är som världens befolkning

Det mest skrämmande diagram jag någonsin sett

Statistik kan vara skräckinjagande. Den 23 september 2014 satt jag vid mitt skrivbord på Gapminders kontor i Stockholm och såg en kurva i ett diagram som slog mig med fasa. Jag hade sedan augusti oroat mig för ebolautbrottet i Västafrika. Som så många andra hade jag sett bilder i medierna av människor som dog på gatorna i Monrovia, Liberias huvudstad. I mitt arbete hör jag ofta talas om plötsliga utbrott av dödliga sjukdomar och jag hade antagit att detta, som de flesta andra, snart skulle vara under kontroll. Men diagrammet i WHO:s vetenskapliga artikel fick mig först att bli rädd och sedan att agera.

Forskarna hade samlat in data om ebola sedan epidemins början och använde dem till att förutspå antalet nya fall per dag fram till slutet av oktober. De visade för första gången att antalet fall inte bara ökade längs en rät linje: 1, 2, 3, 4, 5 … I stället fördubblades antalet så här: 1, 2, 4, 8, 16 … Varje ebolasmittad människa smittade i genomsnitt två andra innan hon dog. Följden blev att antalet nya fall fördubblades var tredje vecka. Diagrammet visade hur enormt utbrottet snart skulle bli om varje smittad människa smittade två andra. Fördubbling är skrämmande!

Jag hade först lärt mig om konsekvenserna av fördubbling i skolan. I en indisk legend ber Krishna om ett korn ris på den första rutan på ett schackbräde, två på den andra, fyra på den tredje och sedan åtta och så vidare så att antalet korn fördubblas varje gång. När han kommer till den sista av de 64 rutorna har han 18 446 744 073 709 551 615 riskorn, tillräckligt för att täcka hela Indien med ett en meter högt lager ris. Allt som dubbleras växer mycket snabbare än vi till en början tror. Så jag förstod att situationen i Västafrika höll på att bli desperat. Liberia hotades av en katastrof värre än det nyss avslutade inbördeskriget och en som nästan oundvikligen skulle sprida sig över hela världen. Till skillnad från malaria kan ebola spridas snabbt i alla klimat. Sjukdomen kan resa med flygplan och korsa gränser och oceaner inuti kropparna på passagerare som inte vet att de är smittbärare. Och det fanns inget effektivt botemedel.

Människor dog på gatorna redan nu. Om nio veckor (den tid det tar för tre dubbleringar) skulle situationen bli åtta gånger mer desperat. Varje försening på tre veckor i hanteringen av problemet skulle innebära att dubbelt så många människor smittades och att dubbelt så stora resurser skulle behövas. Ebola måste stoppas inom loppet av några veckor.

På Gapminder ändrade vi genast våra prioriteringar och började studera data och producera informationsvideor för att förklara hur akut situationen var. Den 20 oktober hade jag avbokat alla mina uppdrag under de följande tre månaderna och satt på ett plan på väg till Liberia, i hopp om att mina 20 år av studier av epidemier på den afrikanska landsbygden söder om Sahara skulle kunna komma till användning där. Jag stannade i Liberia i tre månader och missade för första gången någonsin jul och nyår med familjen.

I likhet med resten av världen gick det alltför långsamt för mig att fatta hur omfattande och brådskande ebolakrisen var. Jag hade antagit att fallen skulle öka längs en rät linje när data tydligt visade att de i stället fördubblades. Så snart jag förstod det agerade jag. Men jag önskar att jag hade förstått och agerat tidigare.

Megamissuppfattningen att ”världens befolkning bara ökar och ökar”

Nuförtiden ingår ordet ”hållbarhet” i rubriken på nästan alla konferenser jag bjuds in till. Ett av de viktigaste talen i hållbarhetsekvationen är folkmängden. Det måste finnas något slags gräns för hur många människor som kan leva på planeten, eller hur? Så när jag började testa publiken på sådana konferenser om hållbarhet antog jag att de kände till grundläggande fakta om den globala befolkningstillväxten. Sällan har jag haft så fel.

Vi har nu kommit till den tredje instinkten – linjärinstinkten – och den tredje och sista megamissuppfattningen: den felaktiga föreställningen att ”världens folkmängd bara ökar”. Lägg märke till ordet ”bara” som jag skrivit både kursivt och understruket av en anledning. Det ordet är själva missuppfattningen.

Världens folkmängd ökar faktiskt, mycket snabbt. Vi blir i grova drag en miljard fler under de kommande 13 åren. Så är det. Det är ingen missuppfattning. Men det stämmer inte att den bara växer. Ordet ”bara” ger intrycket av att folkmängden kommer fortsätta växa okontrollerat om inget görs. Att drastiska åtgärder krävs för att stoppa ökningen. Det är en missuppfattning. Och jag tror att den bygger på samma instinkt som hindrade mig och världen från att agera tidigare för att stoppa spridningen av ebola. Instinkten att anta att linjer är räta.

Jag blir sällan mållös. Men det hände första gången jag ställde nedanstående fråga till en publik. Det var på en lärarkonferens i Norge (men jag vill inte hänga ut norrmännen, det hade lika gärna kunnat vara i Finland). Många av lärarna undervisade i globala befolkningstrender som del av undervisningen i samhällskunskap. När jag vände på huvudet och såg resultaten från kunskapsmätningen i realtid på skärmen bakom mig trodde jag att det var något fel på mätutrustningen.

Det finns idag två miljarder barn i världen i åldern 0 till 15 år. Enligt FN, hur många barn kommer det finnas år 2100?

Innan jag ställde frågan hade jag sagt till lärarna: ”En av dessa tre linjer visar FN:s officiella prognos. De båda andra har jag hittat på.”

Återigen väljer 33 procent av schimpanserna rätt linje. Lärarna i Norge? Bara 9 procent. Jag var chockad. Hur kan en så viktig grupp människor svara så mycket sämre än slumpen? Vad lär de barnen?

Jag hoppades lite på att utrustningen för knapptryckningen var trasig. Det var den inte. I USA, Storbritannien, Sverige, Tyskland, Frankrike och Australien väljer 85 procent fel linjer. (Resultaten fördelade på länder kan du se i Appendix.)

Experterna på World Economic Forum? De svarade mycket bättre än allmänheten. Ja, nästan lika bra som schimpanserna. 26 procent hade rätt.

När jag efter lärarkonferensen i mer lugn och ro tänkte igenom det här började jag få grepp om kunskapsproblemets storlek. Antalet framtida barn är det viktigaste talet när man gör prognoser över världens folkmängd. Det är därför ett nyckeltal för hela diskussionen om hållbarhet. Om vi får detta tal om bakfoten, får vi också mycket annat om bakfoten. Men nästan inga av de högutbildade och inflytelserika personer vi har testat har en aning om det som demografer är överens om. Siffrorna är gratis tillgängliga på FN:s sajt, men fri tillgång till data omvandlas inte utan ansträngning till kunskap. FN:s prognos är alternativ C, den utplanande linjen nederst. FN:s experter förutsäger att det kommer att finnas 2 miljarder barn år 2100, samma antal som idag. De antar inte att kurvan fortsätter som en rät linje. De förväntar sig ingen fortsatt ökning. Jag kommer strax tillbaka till detta.

Linjärinstinkten

Detta diagram visar världens folkmängd sedan 8000 f.Kr., då jordbruket uppfanns.

Källa: Gapminder[17] baserad på Biraben, McEvedy och Jones, Maddison[2] & UN-Pop[1]

På den tiden fanns det totalt omkring 5 miljoner människor, spridda längs kuster och floder över hela världen. Den totala folkmängden i världen var mindre än i en av dagens metropoler: London, Bangkok eller Rio de Janeiro.

Detta tal ökade ytterst långsamt i nästan 10 000 år för att så småningom nå 1 miljard år 1800. Sedan hände något. Nästa miljard lades till på bara 130 år. Och på mindre än hundra år adderades sedan ytterligare fem miljarder. Människor blir naturligtvis oroade när de ser en så brant ökning, och de vet att resurserna på planeten är begränsade. Det ser verkligen ut som om folkmängden bara ökar, och det i ett hisnande tempo.

När du ser en sten komma farande mot dig kan du ofta bedöma om den kommer att träffa dig. Du behöver inga tal, inga diagram, inga kalkylblad. Dina ögon och din hjärna förlänger banan och du ser till att flytta dig ur vägen. Det är lätt att föreställa sig att denna automatiska visuella förmåga bidrog till våra förfäders överlevnad. Och den hjälper oss fortfarande att överleva. När vi kör bil förutsäger vi ständigt var andra bilar kommer att befinna sig de närmaste sekunderna.

Men i det moderna livet ger din rätlinjiga intuition inte alltid pålitlig vägledning.

När man till exempel ser ett linjediagram är det nästan omöjligt att inte tänka sig en rät linje som sträcker sig från slutet av kurvan och in i framtiden. I diagrammet över världens folkmängd nedan har jag lagt till en streckad linje för att klargöra hur jag tror att människor tänker. Då blir de självfallet oroade.

Källa: Gapminder[17] baserad på Biraben, McEvedy och Jones, Maddison[2] & UN-Pop[1]

Men låt oss ta ett annat exempel som jag vet att du är mer förtrogen med. Mitt yngsta barnbarn Mino var 50 centimeter lång när han föddes. När han var 6 månader hade han växt till 67 centimeter. Tillväxten var imponerande, 17 centimeter, men också skrämmande. Se på hans tillväxtdiagram. Jag har lagt till en intuitiv, streckad rät linje in i framtiden. Skrämmande, eller hur?

Om Mino bara skulle fortsätta växa kommer han att vara 150 centimeter lång när han fyller tre! Och när han fyller tio kommer han att vara 400 centimeter lång, 4 meter. Och sedan? Det kan inte bara fortsätta. Någon måste göra något drastiskt! Minos föräldrar kommer att bli tvungna att bygga om huset eller finna något botemedel.

Den intuitiva räta linjen är uppenbart felaktig i detta fall. Varför är det uppenbart? För att vi alla har personliga erfarenheter av en växande kropp. Vi vet att Minos tillväxtkurva inte bara kommer att fortsätta. Vi har aldrig träffat någon som är 4 meter lång. Att anta att trenden kommer att fortsätta längs en rät linje är löjeväckande. Men när det handlar om ett mindre välbekant område är det förvånansvärt svårt att förstå hur dumt ett sådant antagande kan vara.

FN:s demografiska experter har personliga erfarenheter av att beräkna folkmängder. Det är deras jobb. Det här är den linje de förutser:

Världens folkmängd är idag 7,6 miljarder, och den ökar fortfarande snabbt. Men inbromsningen har redan börjat, och FN:s experter är ganska övertygade om att inbromsningen kommer att fortsätta under de följande årtiondena. De tror att kurvan kommer att plana ut någonstans mellan 10 och 12 miljarder människor mot århundradets slut.

Befolkningskurvans form

För att förstå befolkningskurvans form måste vi förstå var folkökningen kommer ifrån.

Varför ökar folkmängden?

FN förutspår att år 2100 har världens befolkning ökat med ytterligare 4 miljarder människor. Vilken är huvudanledningen?

Den här gången ger jag dig rätt svar direkt: B. Experterna är övertygade om att befolkningen kommer att fortsätta växa, huvudsakligen på grund av att det kommer att finnas fler vuxna. Inte fler barn och inte heller fler mycket gamla personer. Fler vuxna alltså. Här är samma diagram som jag nyss visade, men denna gång uppdelat på barn och vuxna:

Antalet barn förväntas inte öka, vilket vi redan vet efter den första faktafrågan i detta kapitel. Titta nu noga på ”barnens” befolkningskurva. Kan du se var den planar ut? Kan du se att det redan håller på att ske? FN-experterna förutsäger inte att antalet barn kommer att sluta öka. De rapporterar att det redan händer. Den radikala förändring som behövdes för att hejda den snabba folkökningen var att antalet barn slutade öka. Och det händer redan. Varför? Det är något alla bör känna till.

Koncentrera dig nu! Nästa diagram är nämligen det mest dramatiska i denna bok. Det visar den otroliga, verkligt världsförändrande, minskningen i antalet barn per kvinna som har inträffat under min livstid.

När jag föddes 1948 födde kvinnor i genomsnitt fem barn vardera i världen. Men efter 1965 började antalet falla på ett aldrig tidigare skådat sätt. Under de senaste 50 åren har det fallit ända ner till ett fantastiskt lågt genomsnitt på knappt 2,5.

Denna dramatiska förändring skedde parallellt med alla andra förbättringar som jag tog upp i föregående kapitel. När miljarder människor lämnade den extrema fattigdomen beslöt de flesta av dem att ha färre barn. De behövde inte längre många barn som arbetskraft i jordbruket. Och de behövde inte längre extra barn som försäkring mot barn som dog. Kvinnor och män gick i skola och började vilja ha mer välutbildade och mer välnärda barn – och den självklara lösningen var att ha färre barn. I praktiken var detta mål lättare att uppnå tack vare de moderna preventivmedlens välsignelse, som tillät föräldrar att ha färre barn utan att ha mindre sex.

Den dramatiska minskningen i antalet barn per kvinna antas fortsätta så länge fler människor undkommer extrem fattigdom, fler flickor får gå i skola och tillgången till preventivmedel och sexualundervisning fortsätter att öka. Inga drastiska åtgärder behövs, bara mer av det vi redan gör. Hur snabbt antalet kommer att falla i framtiden är inte möjligt att förutsäga exakt. Det beror på hur snabbt dessa förändringar fortsätter att sprida sig. Men antalet födslar per år har i alla fall redan slutat öka, vilket innebär att perioden med snabb folkökning är förbi. Vi närmar oss en ”barnpeak”.

Men om antalet födslar redan har slutat öka, var kommer då de 4 miljarderna nya vuxna ifrån? Från rymdskepp?

Varför kommer folkmängden att sluta öka?

Titta på detta diagram, som visar världens befolkning uppdelad i åldersgrupper 2015 och vart femtonde år därefter.

Diagrammet visar åldrarna för de 7 miljarder människor som levde 2015: 2 miljarder var i åldrarna 0 till 15, 2 miljarder i åldrarna 15 till 30 och i åldersgrupperna 30 till 45, 45 till 60 och 60 till 75 var det 1 miljard människor i vardera åldersgrupp.

Varje figur representerar en miljard människor.
Befolkningen är indelad i åldersgrupper om femton år.

Femton år senare, 2030, kommer det att finnas 2 miljarder nya barn mellan 0 och 15. Alla andra har blivit äldre. De som 2015 var mellan 0 och 15 kommer att vara mellan 15 och 30. Och de som 2015 var mellan 15 och 30 kommer att bli 2 miljarder mellan 30 och 45. 2015 fanns det bara 1 miljard i den åldersgruppen. Så utan någon ökning i antalet födda barn, och utan att människor blir äldre, kommer vi att ha 1 miljard fler vuxna.

Denna miljard nya vuxna kommer inte från nya barn utan från de barn och unga vuxna som redan har fötts.

Detta mönster kommer att upprepas i tre generationer. 2045 kommer de 2 miljarderna mellan 30 och 45 att ha blivit mellan 45 och 60, och vi får ytterligare 1 miljard vuxna. 2060 kommer de 2 miljarderna mellan 45 och 60 att ha blivit mellan 60 och 75, och vi får ytterligare 1 miljard vuxna. Men se vad som händer sedan: efter 2060 kommer varje generation på 2 miljarder människor att avlösas av en ny generation på 2 miljarder människor. Den snabba ökningen avstannar.

Den kommande stora folkökningen beror inte på att fler barn föds. Och inte så mycket på att de äldre lever längre. Faktum är att FN-experterna förutsäger att medellivslängden i världen kommer att öka med omkring 11 år fram till 2100, vilket innebär att 1 miljard gamla människor läggs till och att den totala folkmängden hamnar på 11 miljarder. Den stora folkökningen beror huvudsakligen på att barn som redan finns idag kommer att växa upp och ”fylla på” diagrammet med ytterligare 3 miljarder vuxna. Denna ”påfyllning” kommer att ta tre generationer och upphör sedan.

Det är allt man behöver veta för att förstå den metod FN-experterna använder i stället för att bara dra en rak linje in i framtiden.

(Den här förklaringen är brutalt förenklad. Många dör innan de blir 75. Och många får barn efter 30. Men dessa fakta förändrar inte de stora dragen.)

I balans med naturen

När en befolkning inte växer under en lång tid och befolkningskurvan är platt, innebär det att varje ny generation föräldrar är lika stor som den föregående. Under tusentals år före 1800 var kurvan nästan plan. Har du hört folk säga att människor förr levde ”i balans med naturen”?

Jodå, det fanns en balans. Men låt oss ta av de rosenröda glasögonen. Fram till 1800 födde kvinnor i genomsnitt sex barn. Så befolkningen borde ha ökat med varje generation, men den förblev nästan stabil. Kommer du ihåg barnskeletten på gamla kyrkogårdar? I genomsnitt dog fyra av sex barn innan de blev vuxna och endast två växte upp och blev föräldrar till nästa generation. Det var en balans. Men det berodde inte på att människor levde i balans med naturen. Människor dog i balans med naturen. Det var fruktansvärt brutalt och tragiskt.

Idag håller mänskligheten åter på att nå en balans. Antalet föräldrar ökar inte längre. Men denna balans skiljer sig radikalt från den gamla. Den nya balansen är trevlig: typiska föräldrar har två barn, och inget av dem dör. För första gången i mänsklighetens historia lever vi i balans.

Folkmängden ökade från 1,5 miljarder år 1900 till 6 miljarder år 2000 på grund av att mänskligheten under 1900-talet övergick från en balans till en annan, en unik period i historien då två föräldrar i genomsnitt gav upphov till fler än två överlevande barn som blev föräldrar i nästa generation.

Källor: Gapminder[17,30], UN-Pop[1], Maddison[2], Livi-Bacci, Paine och Boldsen & Gurven och Kaplan

Denna övergångsperiod i obalans är anledningen till att de båda nedre åldersgrupperna är större än de andra, vilket alltså leder till påfyllningen. Men den nya balansen har redan uppnåtts: siffran för antalet födslar per år ökar inte längre. Om den extrema fattigdomen fortsätter minska, och sexualundervisning och preventivmedel fortsätter att sprida sig, kommer världens befolkning att fortsätta växa snabbt, men bara tills den oundvikliga påfyllningen har fullbordats.

Vänta nu, ”de” har ju fortfarande många barn

Till och med efter att jag visat dessa diagram kommer människor fram till mig och säger att diagrammen inte kan stämma eftersom alla vet att ”Folk i Afrika och Latinamerika fortfarande har många barn. Och religiösa människor vägrar använda preventivmedel och har jättestora familjer.”

Drivna journalister väljer ut exceptionella människor i sin rapportering. I medierna får vi ibland se väldigt religiösa människor som stolt visar upp sina väldigt stora familjer som bevis på sin tro. Sådana dokumentärer, tv-shower eller nyhetsrapporteringar ger intryck av att religion leder till mycket större familjebildningar. Men oavsett religion – oavsett om dessa människor är katoliker, judar eller muslimer – har de en sak gemensam: de är alla undantag.

I verkligheten är sambandet mellan en viss religion och antal barn per kvinna inte särskilt imponerande. Boken igenom diskuterar jag hur medierna väljer ut exceptionella berättelser, och i kapitel 7 kommer jag att avslöja myten om religion och stora familjer. Så låt oss här betrakta den enda faktor som har ett starkt samband med stora familjer: extrem fattigdom.

Varför fler överlevande leder till färre människor

Om vi slår samman alla föräldrar på Nivå 2, 3 och 4, från alla delar av världen, religiösa och icke-religiösa, har de i genomsnitt två barn. På allvar! Då har vi tagit med befolkningen i Iran, Mexiko, Indien, Egypten, Bangladesh, Brasilien, Turkiet, Indonesien och Sri Lanka för att bara ta några exempel.

Men de fattigaste 10 procenten har tillsammans i genomsnitt fem barn. Och i genomsnitt förlorar varannan familj i extrem fattigdom ett av sina barn innan det blir fem år gammalt. Det är skamligt många, men ändå mycket bättre än det fruktansvärda antal döda barn som höll befolkningsökningen nere på den gamla dåliga tiden. När människor får höra att ”folkmängden ökar” tror de intuitivt att ”den kommer att fortsätta öka om ingenting görs åt det”. De visualiserar intuitivt en trend som fortsätter in i framtiden. Men kom ihåg att inget drastiskt behöver göras för att mitt barnbarn Mino ska sluta skjuta i höjden.

Dollar per dag justerat för prisskillnader.
Källa: Gapminder[30] baserad på USAID-DHS[1], UNICEF-MICS & PovcalNet

Två folkhälsomirakel

Under landets första år av självständighet, 1972, hade kvinnorna i Bangladesh i genomsnitt sju barn och medellivslängden var 52 år. Idag har Bangladeshs kvinnor två barn, och ett nyfött barn kan förvänta sig att leva i 73 år. På fyra årtionden har landet gått från miserabla till anständiga förhållanden, från Nivå 1 till Nivå 2. Ett mirakel, som beror på fantastiska förbättringar av folkhälsan och barnaöverlevnaden. Andelen överlevande barn är nu 97 procent – en uppgång från mindre än 80 procent vid självständigheten. Nu när föräldrar har anledning att tro att deras barn kommer att överleva har ett viktigt skäl till att ha stora familjer fallit bort.

I Egypten 1960 dog 30 procent av barnen innan de fyllde fem. Nildeltat var ett helvete för barn, med undernäring och alla möjliga farliga sjukdomar. Sedan inträffade ett mirakel. Egyptierna byggde Assuandammen, drog in el i bostäderna, förbättrade skolsystemet, byggde upp primärvård, utplånade malarian och förbättrade dricksvattnet. Idag är barnadödligheten i Egypten 2,3 procent, lägre än den var i Frankrike och Storbritannien 1960.

Melinda Gates driver en filantropisk stiftelse tillsammans med sin man Bill. De har satsat miljarder dollar på att rädda miljontals barn i extrem fattigdom genom att investera i primärvård och utbildning. Men intelligenta och välmenande människor fortsätter att kontakta deras stiftelse för att mana dem att sluta. Argumentet är detta: ”Om ni fortsätter att rädda fattiga barn kommer ni att döda planeten genom att förorsaka överbefolkning.”

Jag har också hört detta argument efter några av mina anföranden, från människor med de bästa avsikter att rädda planeten för framtida generationer. Det låter intuitivt riktigt. Om fler barn överlever kommer befolkningen bara att växa, eller hur? Nej, helt fel!

Föräldrar i extrem fattigdom behöver många barn av de skäl jag angett ovan: för barnarbete och för säkerhets skull några extra barn om ett eller fler skulle dö. Det är i länder med högst barnadödlighet – som Somalia, Tchad, Mali och Niger – som kvinnor föder flest barn, mellan 5 och 8. Så snart föräldrarna ser att barnen överlever, så snart barn inte längre behövs för barnarbete och så snart kvinnor utbildas och får information om och tillgång till preventivmedel börjar män och kvinnor, oberoende av kultur och religion, i stället drömma om att ha färre, välutbildade barn.

”Att rädda fattiga barn bara ökar folkmängden” låter riktigt, men i själva verket är motsatsen fallet. Att fördröja avskaffandet av extrem fattigdom bara ökar folkmängden. Varje generation som hålls kvar i extrem fattigdom kommer att avla en ännu större generation. Den enda beprövade metoden att hejda folkökningen är att utplåna extrem fattigdom och ge människor ett bättre liv, med bland annat utbildning och preventivmedel. Då har föräldrar över hela världen själva valt att ha färre barn. Denna omvandling har skett runt om i världen, men aldrig utan minskad barnadödlighet.

Diskussionen ovan har ännu inte tagit upp den viktigaste punkten, nämligen det moraliska imperativet att hjälpa människor att undkomma misären och ovärdigheten i extrem fattigdom. Jag tycker det är svårt att höra argumentet att vi måste rädda planeten för kommande generationer när människor lider idag. Men vad gäller barnadödlighet behöver vi inte välja mellan nuet och framtiden, eller mellan hjärtat och förståndet: allt pekar åt samma håll. Vi bör göra allt som står i vår makt för att minska barnadödligheten, inte bara som en medmänsklig gärning för lidande barn utan också för hela världens skull, idag och i framtiden.

Hur linjärinstinkten kan kontrolleras, eller Alla linjer är inte räta

Det bästa sättet att kontrollera vår instinkt att se räta linjer överallt – oavsett om det handlar om folkökning eller något annat – är att helt enkelt komma ihåg att kurvor naturligt har många olika former. Många företeelser i världen representeras bäst av en kurva formad som ett S, eller som en rutschkana eller en puckel, och inte som en rät linje. Här kommer några exempel, som vart och ett visar hur en viss aspekt av livet förändras när vi rör oss över de fyra inkomstnivåerna.

Räta linjer

Räta linjer är mycket mindre vanliga än vi tror, men vissa linjer är faktiskt räta. Nedan ges en förenklad version av det bubbeldiagram för inkomst och hälsa som vi har sett tidigare. I stället för alla bubblor kan vi dra en linje där de flesta bubblorna befinner sig. Vissa bubblor ligger ovanför linjen och andra under, men man ser att de i allmänhet samlar sig kring en rät linje.

Dollar per dag justerat för prisskillnader.
Källor: World Bank[1], IMF[1], IHME[1], UN-Pop[1] & Gapminder[1,2,3,4]

Detta diagram visar att pengar och hälsa går hand i hand. Bara genom att betrakta linjen kan vi inte säga vilket som kommer först eller vilket förhållande de båda har till varandra. Det är möjligt att en friskare befolkning får större inkomster. Det är möjligt att en rikare befolkning har råd med bättre sjukvård. Jag tror att bäggedera stämmer. Det en sådan linje säger oss är att när inkomsten är högre är hälsan bättre.

Vi kan också finna räta linjer när vi jämför inkomstnivåer med utbildning, äktenskapsålder och fritidsutgifter. Högre inkomst går hand i hand med längre skolutbildning, högre ålder för kvinnors gifter mål och större andel av inkomsterna som går till fritid och kultur.

S-formade kurvor

När vi jämför inkomst med basala saker som grundutbildning och vaccination får vi S-formade kurvor. De är låga och plana på Nivå 1, stiger sedan brant genom Nivå 2 eftersom länder på Nivå 1 inte har råd med grundutbildning och vaccination (den mest kostnadseffektiva åtgärden inom vården) för hela befolkningen. Precis som vi köper en frys och en smartphone så snart vi har råd, investerar länder i grundutbildning och vaccinationer så snart de har råd. Därefter planar kurvan ut på Nivå 3 och 4. Alla har dessa basala saker. Kurvorna når ett maximum och stannar där.

Att ha detta slags kurva i åtanke gör det lättare för dig att gissa hur världen ser ut: på Nivå 2 kan nästan alla tillfredsställa sina grundläggande materiella behov.

Rutschkanor

Kurvan för antalet spädbarn per kvinna ser ut som en rutschkana. Den börjar plant, men på en viss inkomstnivå faller den sedan, varefter den planar ut och stannar på en ganska låg nivå, på knappt två barn per kvinna.

Bubblorna i grafen representerar länder, eller, när vi har haft tillgång till mer detaljerad data, fem inkomstgrupper per land (20 procent av befolkningen). Grafen visar år 2017.

Källa: Gapminder[3,47] baserad på GDL[1], USAID-DHS[1], UNICEF-MICS & OurWorldInData[10]

Om vi för ett ögonblick lämnar inkomstnivåerna kan vi se en liknande kurva för kostnaderna för vaccinationer. I den elementära matematikundervisningen lär vi barn att multiplicera. Om en injektion kostar 10 kronor, hur mycket kostar 1 miljon injektioner? Unicef kan räkna, men har också räddat livet på miljontals barn genom att inte acceptera en rät linje. De har förhandlat fram stora kontrakt med läkemedelsföretag där priset är nedbantat till ett minimum i utbyte mot kontrakt som löper över lång tid. Men när man förhandlat fram det lägsta priset går det inte att komma lägre. Det blir en annan kurva formad som en rutschkana.

Pucklar

En tomatplanta växer så länge den får vatten. Så om mer vatten är vad den behöver, varför kan du inte bara rikta slangen mot den och odla en jättelik tomat som kommer att bli prisbelönt? Du vet naturligtvis att det inte fungerar. Det är en fråga om dosering. För lite gör att den dör. För mycket gör också att den dör. Tomater har svårt att överleva i en mycket torr och mycket blöt miljö, men frodas i miljöer mitt emellan.

På liknande sätt är vissa fenomen mindre vanliga i länder på Nivå 1 och 4, men vanligare i medelinkomstländer – alltså i flertalet länder.

Till exempel försämras tandhälsan när människor tar sig upp från Nivå 1 till Nivå 2, och förbättras sedan igen på Nivå 4. Det beror på att människor börjar äta sötsaker så snart de får råd, men deras myndigheter har inte råd att prioritera folkupplysning om karies förrän på Nivå 3. Därför är dåliga tänder ett tecken på relativ fattigdom på Nivå 4, men kan tyda på motsatsen på Nivå 1.

Trafikolyckor uppvisar ett liknande puckelformat mönster. Länder på Nivå 1 har få motorfordon per capita, och därför få trafikolyckor. I länder på Nivå 2 och 3 fortsätter de fattigaste att gå längs vägarna medan andra börjar färdas med motorfordon – minibussar och motorcyklar – men vägarna, trafikregleringarna och förarutbildningen är fortfarande dåliga, så olyckorna når en topp innan de åter minskar i länder på Nivå 4. Detsamma gäller för drunknade barn som andel av alla barndödsfall.

I likhet med tomater behöver människor vatten för att överleva. Men om du dricker sex liter på en gång kommer du att dö. Detsamma gäller socker, fett och läkemedel. Allt man behöver är faktiskt dödligt i stora doser. Alltför mycket stress är dåligt, men rätt mängd är prestationshöjande. Självförtroende har sin optimala dos. Intaget av dramatiska nyheter från resten av världen har förmodligen också sin optimala dos.

Fördubblingar

Slutligen har vi fördubblingar. Det mönster som ebolaviruset uppvisar är faktiskt mycket vanligt i naturen. Till exempel kan antalet E. coli-bakterier i en kropp explodera på bara några dagar eftersom det kan fördubblas var tolfte timme: 1, 2, 4, 8, 16, 32 … I transportsektorn figurerar också många dubbleringar. När människors inkomster stiger fördubblas det avstånd de färdas varje år. Det gör också den andel av inkomsten som läggs på transporter. På Nivå 4 svarar transporter för en tredjedel av alla koldioxidutsläpp, vilka också fördubblas med inkomsten.

De flesta människors inkomster stiger dessvärre inte så snabbt som bakteriers förökning. Men även om din inkomst bara stiger med 2 procent om året kommer den att ha fördubblats om 35 år. Och om den fortsätter att stiga i samma takt kommer den att fördubblas igen efter ytterligare 35 år. Och på 200 år kommer den att fördubblas sex gånger, om du lever så länge. Det är precis vad vi såg hända med Sveriges bubbelspår i föregående kapitel, och typiskt för länder som sakta men säkert har rört sig från Nivå 1 till Nivå 4. Följande diagram visar hur sex fördubblingar tar en genom alla fyra inkomstnivåerna.

Jag har delat in nivåerna på detta sätt för att det är så pengar fungerar. Ytterligare en dollar har inte samma konsekvenser på de olika nivåerna. På Nivå 1 kan man för 1 dollar till köpa en extra hink, vilket förändrar livet. På Nivå 4, med 64 dollar om dagen, har ytterligare en dollar om dagen nästan ingen betydelse alls. Men med ytterligare 64 dollar om dagen kan man bygga en pool eller köpa ett sommarställe, vilket förändrar livet. Världen är ytterst orättvis, men en fördubbling av inkomsten är alltid livsförändrande oberoende av vilken nivå man utgår ifrån. Jag använder alltid denna skala med fördubbling när jag jämför inkomster, för det är så pengar fungerar.

För övrigt fungerar skalorna för att mäta jordbävningar, ljudnivåer och pH-värden på samma sätt.

Hur mycket av kurvan ser du?

Det finns många former av kurvor. Vi på Nivå 4 är förtrogna med en del av kurvan, men den kanske ser annorlunda ut på Nivå 1, 2 och 3. En trend som verkar gå linjärt uppåt kan vara en del av en rät linje, en S-formad kurva, en puckel eller en fördubbling. En trend som verkar gå linjärt nedåt kan vara en del av en rät linje, en rutschkana eller en puckel. Två punkter förbinds alltid med en rät linje, men när vi har tre punkter kan vi skilja mellan en rät linje (1, 2, 3) och början på vad som kan vara en dubblering (1, 2, 4).

För att förstå ett fenomen måste vi vara säkra på att vi förstår formen på motsvarande kurva. När vi antar att vi vet hur en kurva fortsätter bortom det vi kan se, kanske vi drar fel slutsatser och föreslår fel lösningar. Det var vad jag gjorde innan jag insåg att ebolaepidemin fördubblades. Och det är vad alla gör som tror att världens folkmängd bara ökar.

Factfulness är … att känna igen antagandet att en kurva kommer att fortsätta som en rät linje och att komma ihåg att sådana linjer är sällsynta i verkligheten.

För att kontrollera linjärinstinkten måste du komma ihåg att kurvor kan ha olika form.

•Räkna inte med räta linjer. Många trender följer inte räta linjer utan är S-formade, rutschkanor, pucklar eller dubbleringar. Inget barn har någonsin hållit uppe den tillväxttakt det hade under sina första sex månader, och inga föräldrar förväntar sig det.

KAPITEL 3

LINJÄRINSTINKTEN

Det mest skrämmande diagram jag någonsin sett

**Megamissuppfattningen att ”världens befolkning bara ökar och ökar”**

Linjärinstinkten

Befolkningskurvans form