Det är inte det som händer som vållar människorna oro utan de åsikter de har om detta.
Döden, till exempel, är inte någonting fruktansvärt. Om den var det, skulle den ha förefallit så även för Sokrates.3 Det fruktansvärda ligger i åsikten att döden är fruktansvärd.
Därför ska vi inte, när vi stöter på hinder eller slås av förskräckelse eller sorg, anklaga någon annan för detta än oss själva, det vill säga våra åsikter.
Det är ett tecken på bristande insikt att anklaga andra för det som drabbar en. Den som har börjat vandringen på den filosofiska bildningens väg anklagar bara sig själv, och den utlärde anklagar varken sig själv eller någon annan.