Om någon sörjer och klagar över att ett barn har rest sin väg eller att han har förlorat sin egendom, se då till att du inte rycks med av hans inbillning att han har drabbats av någonting ont genom dessa yttre händelser. Påminn dig i stället att det som trycker honom inte är det som skett – andra upplever det ju utan att bli nedslagna – utan hans uppfattning av det skedda.
Vägra emellertid inte att med ett tröstande ord visa ditt deltagande med honom. Om det behövs, kan du till och med delta i hans klagan. Men se till så att du inte klagar ända inifrån ditt innersta.8