Ställ upp en norm för dig, en förebild, som du sedan alltid ska gå efter, både när du är ensam och när du är med andra.
Prata inte i onödan. Säg bara det nödvändigaste och det kortfattat. Yttra dig sällan, när så krävs, men prata inte om ditt och datt: om gladiatorkamp eller hästkapplöpningar eller brottare, om mat och dryck eller annat trivialt. Framför allt, tala inte om andra människor, vare sig det blir beröm eller kritik eller jämförelser. Om du kan, för in samtalet på ämnen som passar sig. Och har du hamnat bland folk som du inte känner, tig då.
Skratta inte mycket och åt allt möjligt, inte heller obehärskat.
Vägra, om det går, att avlägga ed, om möjligt helt och hållet, i annat fall så långt det går.
Undvik inbjudningar från utomstående och folk som inte är filosofiskt bildade. Om du i alla fall kommer i den situationen, var då på din vakt, så att du inte rycks med i de andras uppförande. Du ska veta, att om ens umgängesvän har sölat ner sig, då blir man oundvikligen smutsig genom att umgås med honom, även om man själv är ren.
Det din kropp behöver måste du skaffa dig – till exempel mat och dryck, kläder, bostad och tjänare – men bara det som är strängt nödvändigt. Gör rent hus med sådant som bara är snobberi och lyx.
Vad amorösa njutningar beträffar, bör du om möjligt hålla dig ren före äktenskapet. Men om du ska hänge dig åt sådant, gå då inte över gränsen för det tillåtna. Och dem som gör annorlunda ska du inte plåga med moralpredikningar, inte heller ideligen dra fram din egen förträfflighet på området.
Om någon berättar att den och den talar illa om dig, försvara dig då inte mot det som sagts. Svara bara: ”Han tycks inte känna till mina övriga fel, eftersom han bara tog upp de där.”
Att ideligen gå på teaterföreställningar är onödigt.19 Blir det någon gång lämpligt att gå, visa då inte större intresse för någonting annat än för dig själv, och önska bara att det ska hända som faktiskt händer och att den ska vinna som vinner. På så sätt bevarar du din upphöjda sans. Undvik konsekvent skrik och hånskratt och våldsamma bifallsyttringar. Och prata inte väldeliga när du kommer hem om det som hände på teatern utom i den mån det kan bidra till din karaktärsutveckling; det röjer bara att det du sett har väckt din beundran. Spring inte heller lättsinnigt på de uppläsningar somliga anordnar.20 Och om du går dit, uppför dig då behärskat och värdigt utan att stöta andra.
Ska du träffa någon, särskilt om det är en högt uppsatt person, föreställ dig då hur Sokrates eller Zenon21 skulle ha uppträtt i ditt ställe. Då behöver du inte vara osäker på vad omständigheterna kräver av dig. Om du söker företräde hos någon hög herre, föreställ dig då i förväg att han inte är hemma när du kommer, att han stänger dörren framför näsan på dig eller att han inte låtsas om dig. Om plikten bjuder dig att gå till honom i alla fall, kan du gå och då lugnt finna dig i vad som händer. Tänk aldrig: ”Det här var inte mödan värt!” Så gör bara enkla själar och sådana som förargar sig över yttre ting.
I dina samtal ska du låta bli att orda vitt och brett om egna bedrifter och äventyr. Det är knappast lika njutbart för andra att höra om dina upplevelser som det är för dig att tala om dem.
Avstå också från att vara sällskapets muntergök. Du halkar då så lätt ner i vulgariteter. Dessutom kan det undergräva folks aktning för dig.
Likaså är det farligt att tillåta sig oanständigt tal. Om någon börjar med sådant och du får tillfälle, bör du till och med tillrättavisa honom. Går inte detta, kan du åtminstone genom din tystnad, din rodnad eller ditt minspel visa att du ogillar hans prat.