|
|
James Fadiman (psychedelicresearch@gmail.com, jamesfadiman.com), har varit aktiv inom psykedelisk forskning sedan 1960-talet. Han gjorde sin grundutbildning på Harvard och avlade examen vid Stanford, där han samarbetade med Harvard Group, West Coast Research Group i Menlo Park och Ken Kesey. Han är författare till boken The Psychedelic Explorer’s Guide och betraktas generellt som en av Amerikas kunnigaste och mest respekterade auktoriteter inom psykedeliska preparat och deras användning.
INLEDNING
Några av mina närmaste skulle hävda att det viktigaste arbetet jag gjort de senaste fyra åren var det förnuftiga användandet och studien av psykedeliska preparat. För att bara nämna ett exempel försvann ungefär 90 procent av den underliggande ilska och förbittring jag känt i mer än 25 år efter 48 timmars »medicinskt arbete« för två år sedan, av anledningar jag ännu inte riktigt förstår. Och min korta stubin, som jag drogs med i många år, har inte återvänt.
KOMMENTAR: Jag anser att de farmakologiska riskerna med dessa substanser är överdrivna, men inte de juridiska sidoeffekterna. I USA ligger de flesta klassiska psykedeliska drogerna (LSD, psilocybin i »magiska svampar«, peyote etc.) i samma drogkategori som heroin och har liknande straffpåföljder. Även om LD50 – den dödliga dosen för 50 procent av befolkningen, vilket är ett standardiserat sätt att mäta hur giftigt ett ämne är – är så otroligt hög att den i praktiken är irrelevant för de flesta psykedeliska droger, så kan saker gå väldigt fel om man befinner sig i riskfyllda miljöer (om man till exempel går framför mötande trafik) och de kan i hög grad förvärra redan existerande psykisk ohälsa. Jag såg en vän till familjen förvandlas från »normal« till schizofren (diagnosen fanns sedan tidigare i hans släkt) efter regelbundet användande av LSD. Självklart vill jag inte att du hamnar i fängelse eller på något sätt skadar dig själv, så använd bara psykedeliska preparat inom lagens ramar under överinseende av läkare. För ett lagligt alternativ, se Dan Engles diskussion om flyttankar på s.132.
VAD ÄR PSYKEDELISKA PREPARAT?
Ordet »psykedelia« (ung. »själsöppnande« på grekiska) brukar användas som samlingsbeteckning för substanser som separerar dig från ditt ego och leder till mystiska eller transcendentala upplevelser. Den bästa formella definitionen av »psykedelia« jag har hittat är N. Crowleys i The British Journal of Psychiatry (»A role for psychedelics in psychiatry?«):
Skillnaden mellan psykedelia (enteogener) och andra psykotropiska preparat är att enteogener fungerar som »ospecificerade förstärkare av psyket« och framkallar ett ändrat eller icke-ordinärt medvetandetillstånd (Grof, 2000). Upplevelsernas karaktär och innehåll är inte avsedda att vara konstgjorda produkter av deras farmakologiska interaktion med hjärnan (»toxiska psykoser«) utan autentiska uttryck från psyket som avslöjar dess funktionalitet på nivåer som inte vanligtvis är tillgängliga för observation och studier.
Många psykedeliska preparat (psilocybin, meskalin etc.) har används ceremoniellt i hundratusentals år av ursprungsbefolkningar. På senare dagar har universitet världen över börjat undersöka dessa molekyler i syfte att hantera svårbehandlad depression, undanröja dödsångest hos döende cancerpatienter, avlägsna nikotinberoende med mera. Professor Roland Griffiths vid Johns Hopkins medicinska fakultet berättar om ett specifikt resultat från en tidig studie: »I upp till 14 månader efter testet såg de flesta av de [36] frivilliga tillbaka på sin upplevelse som en av de mest, eller en av de fem mest personligt meningsfulla och andligt betydelsefulla händelserna i deras liv.« För frivilliga med barn sattes upplevelsen oftast högre eller lika högt som deras första förlossning.
Ur ett psykofarmakologiskt perspektiv liknar många psykedelia en naturligt förekommande molekyl kallad DMT som fungerar som 5-HT2A (serotonin) eller de agonistiska receptorerna NDMA, men det finns undantag och man vet fortfarande för lite om de bakomliggande mekanismerna. Det är delvis därför som jag hjälper till att finansiera vetenskapliga studier på platser som Johns Hopkins och UCSF.
Även om marijuana, ketamin och MDMA har lockande medicinska tillämpningar så anser jag dem inte vara psykedeliska preparat. Jim förklarar vår gemensamma uppfattning med MDMA som exempel: »Det är inte direkt psykedelia eftersom du aldrig ges möjlighet att gå ur din egen identitet, men det är det överlägset bästa sättet att komma över svårbehandlat posttraumatiskt stressyndrom.«
Substantivet »enteogen«, som betyder »att skapa det gudomliga i sitt inre«, har blivit ett populärt alternativ till termen »psykedelisk«.
MIN GODE VÄN
Jag har en god vän – vi kan kalla honom Slim Berriss – som har satt upp ett schema för sig själv som kombinerar vardaglig mikrodosering och planerade mentala exkursioner på upp till två dagar in i djupare territorier. För Slim skapar detta schema ett strukturerat sätt att stärka sitt dagliga välmående, där han utvecklar sin empati och intensivt utforskar »det andra«. Så här ser det ut:
Mikrodosering av ibogainhydroklorid 2 gånger per vecka, på måndagar och fredagar. Doseringen ligger på 4 milligram, eller ungefär 1/200 eller mindre av den ceremoniella doseringen för Slims kroppsvikt på 80 kilo. Han gillar inte LSD och tycker psilocybin i svampar är svårt att dosera korrekt. Stackars den som »mikrodoserar« och blir som påkörd av ett godståg medan han checkar in bagage på en flygplats (det är synd om Slim). Ibogain, som någon gav till honom i kapselform, löste det problemet.
Måttlig dosering av psilocybin (2,2–3,5 gram), som mortlade svampar i chokladmjölk en gång var sjätte till åttonde vecka. Hans högst individuella upplevelse ligger i nivå med den effekt man får av 150–200 mikrogram LSD, såsom Jim beskriver det längre fram i detta avsnitt. Slim övervakas av en erfaren guide.
Högre dos av ayahuasca en gång var tredje till sjätte månad två dagar i sträck. Effekten skulle kunna jämföras med 500 mikrogram LSD eller mer (men upplevelsen är en helt annan). Slim övervakas av en till två erfarna guider i en tätt sammansvetsad grupp av maximalt fyra till sex personer. Obs! Fyra veckor före dessa sittningar tar han inte någon ibogain eller psilocybin.
Värt att nämna är att alla psykedelia inte fungerar för alla människor. Jim använder till exempel inte ayahuasca. På en promenad i en kanjon utanför San Francisco sa han till mig: »För mig känns det som om växten [aya] har sin egen agenda.« Jag håller faktiskt med honom, men det skulle kunna fylla en helt annan bok. Se till att läsa Dan Engles och Martin Polancos avsnitt från s.131 och framåt, där ayahuasca och ibogain diskuteras mer ingående.
URSPRUNG OCH FARLIGA BÖCKER
»Det finns två stora varelser som skapat psykedelia: Gud och Sasha Shulgin. Jag tror att Sasha kan ha skapat fler, men det finns bokstavligen hundratals som han har lekt med och tittat närmare på.« Sasha skrev två böcker om sina skapelser och experiment:
Pihkal: A Chemical Love Story (Pihkal = Phenethylamines I Have Known and Loved)
Tihkal: The Continuation (Tihkal = Tryptamines I Have Known and Loved)
De två volymerna är fyllda av instruktioner för att syntetisera de här olika molekylerna. Han sa att han gav ut dessa böcker så att myndigheterna inte skulle kunna stoppa människor från att experimentera. Personligen föredrar jag de ämnen från växtriket som har använts i tusentals år.
HUR KÄNNS DET?
»Om du är deprimerad lever du i det förgångna. Om du är orolig lever du i framtiden. Om du är tillfreds lever du i nuet.«
LAO TZU
De flesta av oss har varit med om att sitta vid en dator med 20 öppna flikar. Hur hände det här? Rensade jag inte det här förra veckan? Sedan får du varningen »Startskivan är nästan full«, så du raderar några videor för att lindra skadan, men […] varför går allt så förbaskat långsamt? Jaha, Dropbox synkar. Slack har 17 nya notiser. Microsoft behöver ännu en »nödvändig« uppdatering? 20 program kör i 20 fönster, och det splittrar ditt fokus. En timme senare har du gjort många saker, knappat på tangentbordet mycket och bränt hur mycket energi som helst, men du kan inte svara på vad du har åstadkommit. Stressen och frustrationen kommer smygande, du börjar känna dig överväldigad. Dags att gå och hämta en till kopp kaffe…
Livet kan te sig på det sättet. Ekonomi, skatt, relationer, bröllops-inbjudningar, bilbesiktningar, Facebook, handla mat… »Startskivan är nästan full.«
För mig är måttliga till höga doser av psilocybin under uppsyn en form av hård omstart. Det stänger alla fönster, »tvångsavslutar« alla program, rensar cacheminnet, installerar uppdateringar och – när jag är »normal« igen – ger mig översikt från ungefär 9.000 meters höjd. Det tar bort bruset och ger mig en kristallklar syn på de viktigaste prioriteringarna och besluten. Första gången jag använde psilocybin i tillräckligt höga doser höll den ångestdämpande effekten i sig i 3–6 månader. Något sådant ger en inte bara insikt, utan även vilja att agera.
Låter jättebra eller hur? Det kan det vara, men ett sådant resultat är långt ifrån garanterat. Psykedelia ger dig oftast vad du behöver, inte vad du vill ha. För att kunna komma till njutning behöver du ofta först ta dig igenom smärta.
DOSERINGAR OCH EFFEKTER – FRÅN NIAGARAFALLEN TILL EN AVSLAPPNAD PROMENAD
KOMMENTAR: Nedanstående doseringar är specifika för Jim. De är listade från högt till lågt och gäller enbart LSD, men effekterna liknar de som kan uppnås med många psykedelia. Jim nämner följande för att sätta det i ett sammanhang: »De här substanserna, till skillnad från nästan alla andra former av medicin, har väldigt olika effekt vid olika storlekar på doseringarna. Det är nästan så att det känns som om de vore olika substanser.«
Hjältedos: Etnobotanisten Terence McKenna myntade begreppet »hjältedos«, som är fem gram eller mer av svamp eller mer än 400 mikrogram LSD. James rekommenderar inte denna brutala dosering, som McKenna beskrev som »tillräcklig för att platta till det största av egon«. För Jim känns det som om han inte kommer ihåg någonting, och inte heller får man något med sig tillbaka vid en sådan dosering. »Det är typ som att säga: Har du lust att ta en simtur? Vad sägs om att simma över Niagarafallen?«
400 mikrogram är där du får en transcendental eller mystisk upplevelse. Vid den här doseringen eller högre är det mycket viktigt att du har kvalificerad övervakning från någon erfaren. »Transcendental« betyder i detta fall ungefär »känslan av eller medvetenheten om att du inte bara är sammankopplad med andra människor utan även med andra saker och levande system«. Mer om detta senare.
200 mikrogram kan användas tillsammans med psykoterapi, utforskandet av ditt jag, djupt inre arbete och healing.
100 mikrogram är användbart när man vill lösa kreativa problem med opersonliga angelägenheter (till exempel fysik, biomekanik eller arkitektur). En mängd Nobelpristagare i kemi, biologi och andra kategorier tillskriver LSD framstegen de gjort.
För en tid sedan arbetade Jim med en studie där stora företag och forskningsinstitut deltog. De försökte lösa oerhört svåra problem, som till exempel att ta fram en ny design på kretskort. En grupp frivilliga fick psykedelia, och 44 av de 48 problemen »löstes«, vilket betyder att de resulterade i patent, produkter eller publikationer. Jim menar att det berodde på förstärkt fokus och mönsterigenkänning. Tillräckligt låga doser (till exempel 100 mikrogram LSD eller 200 milligram meskalin) höjer dramatiskt förmågan att lösa problem.
»Vi sa till dem: ›Ni kan få delta i den här studien, så ska vi ge er den mest kreativa dagen i era liv. Men ni måste ha ett problem som ni är besatta av och som ni arbetat med i månader utan att ha löst.‹ […] Vi ville att de skulle ha […] ett emotionellt incitament. [Vi gav] dem psykedelia och [lät dem] slappna av med musik och ögonbindlar i några timmar. Sedan, just när effekten var som starkast, tog vi ut dem och sa: ›Nu ska du arbeta med ditt problem.‹ Underbart nog var det ingen som passade på att göra något psykoterapeutiskt arbete, för det var inte därför de var där. Av de 48 problem som folk hade tagit med sig var nu 44 lösta.«
50 mikrogram anses vara »konsertdos« eller »museumdos«. Det förklarar sig självt.
10 till 15 mikrogram är en »mikrodos«. Som Jim beskriver det: »Allt är helt enkelt lite bättre. Du vet mot slutet av en dag när du säger: ›Wow, i dag var en riktigt bra dag‹? Det är vad de flesta människor rapporterar gällande mikrodosering. De blir lite trevligare.«
Han utvecklar: »Det jag har upptäckt är att mikrodoseringar av LSD eller svampar kan vara väldigt bra mot depression, för de får dig att må tillräckligt bra för att göra något åt det som är fel i ditt liv. Vi har gjort [depression] till en sjukdom. Men det kan vara kroppens sätt att säga: ›Nu finns det något som det är bäst att du hanterar, för det gör dig väldigt ledsen.‹
[En mikrodos psykedelia är] faktiskt en så låg dos att den kan kallas ›sub-perceptuell‹, vilket betyder att du inte nödvändigtvis behöver se några skillnader i världen utanför dig själv. Som en person sa till mig en gång: ›Stenarna glittrar inte ens lite, och blommorna vänder sig inte om och tittar på en.‹«
Uppfinnaren av LSD, Albert Hoffmann, ansåg att mikrodosering var den mest försummade delen av forskningen. Hoffmann mikrodoserade LSD ofta de sista decennierna av sitt liv. Han förblev skarpsint till sin död vid 101 års ålder. Han kunde ta det när han gick på promenad bland träden. Enligt Jim gör mikrodosering av LSD ett mycket bättre jobb än en hel drös nya mediciner som vi i dag kallar »kognitiva förstärkare«, varav de flesta helt enkelt är olika former av amfetamin.
Märkligt nog finns det många rapporter som tyder på att mikrodosering har en eftersläpande effekt. Jag har själv upplevt det, och det är anledningen till Slims »utfasning« på ibogain måndagar och fredagar. Många som tar mikrodoser, däribland en verkställande direktör som driver ett företag med produktion i fem olika länder, har sagt att »andra dagen är bättre«.
VILKA ANVÄNDARE UPPLEVER DE MEST VARAKTIGA POSITIVA EFFEKTERNA?
Kort sagt de som får en »transcendental upplevelse«. Minns ni det flummiga uttrycket?
Jim beskriver det som »känslan av medvetenhet om att du inte bara är sammankopplad med andra människor, utan också med andra saker och levande system och med luften du andas. Vi brukar tycka att vi är rätt så inkapslade. […] Självklart kommer luften vi andas från alla håll på planeten, och en del av den är en miljard år gammal. Vart åttonde år har jag bytt ut nästan varenda cell i kroppen mot nya som jag fått någonstans ifrån. Allting jag äter är kopplat till mig. Alla jag träffar är kopplade till mig. Just nu sitter du och jag utomhus och våra fötter nuddar marken. Vi är sammankopplade med marken. Det där är lätt att säga intellektuellt och till och med poetiskt. Men när du faktiskt upplever att du är en liten del av det här större systemet, så är en av de saker du blir medveten om att ditt ego – din personliga identitet – inte är en så stor del av dig.
Det jag lärde mig var – och det här är min egen personliga erfarenhet från 1961 – att ›Jim Fadiman‹ är bara en liten del av mitt jag, och jag är väldigt, väldigt stor och väldigt mycket mer intelligent och vet mycket mer än ›Jim Fadiman‹«
Han såg en liknande förändring hos frivilliga under sina efterforskningar inför avhandlingen och väldigt ofta skrattade de när de kom på sig själva med de här insikterna:
»På ett väldigt djupt sätt, och det var inte som om de fnittrade för att de rökt marijuana. Det var skrattet som kommer när man ställer sig frågan: ›Hur kunde jag glömma bort vem jag verkligen är?‹ Och sedan, mycket senare på dagen, när effekten började avta och de förvånat insåg att de fortfarande var i samma kropp som de kom in med… En person uttryckte det väldigt vackert: ›Jag var tillbaka i fängelset som skapas av alla saker som håller mig tillbaka, men jag kunde se att dörren var låst från insidan.‹«
STRESSA INTE FRAM UPPLEVELSEN, FÖRRINGA INTE UPPLEVELSEN
»Det finns något som kallas Salvia [divinorum], och det underbara med salvia är att det har ingenting att göra med något av det jag nyss pratat om rent kemiskt. […] Det har använts i Mexiko i tusentals år genom historien för spådomar, för att ta reda på saker. Och, ännu en gång, lyckas vi amerikaner ta något inhemskt och förstöra det på något sätt. Så människor röker salvia och får en kort, intensiv och ibland meningsfull upplevelse. Enligt traditionen ska det inte användas så. Det ska tuggas, vilket betyder att det tar uppemot en timme och smyger sig långsamt på. Det är en helt annorlunda upplevelse.«
TF: Notera att Salvia divinorum är olagligt oavsett intagningsmetod. Poängen är att sättet att inta på har betydelse.
OM ”GUIDER”
En »guide« är någon som övervakar en psykedelisk upplevelse och ser till att den blir säker och behaglig. Jims bok (The Psychedelic Explorer’s Guide) ger omfattande riktlinjer för den här rollen, men enkelt uttryckt: »En bra guide är någon du litar på. En jättebra guide är någon som älskar dig och du litar på. Den bästa guiden är någon som inte har någon egen agenda. Han eller hon vill inte att du ska se något speciellt, bete dig på ett visst sätt eller upptäcka en viss sak« Med eller utan psykedelia låter det också som bra kriterier för nära vänner.
OM HUR VIKTIGT DET ÄR MED ARBETE ”FÖRE” OCH ”EFTER”
Det finns ett talesätt i den psykedeliska världen: »Om du får svaret bör du lägga på luren.« Med det menas att när du får meddelandet du behöver så ska du inte fortsätta fråga (till exempel ha fler upplevelser), åtminstone inte förrän du har gjort lite hemuppgifter eller använt klarsyntheten du uppnått till att göra meningsfulla förändringar. Det är lätt att använda medicinen som krycka och undvika att göra ditt eget jobb, eftersom substanserna på kort sikt hjälper mot depression.
Tvångsmässiga användare brukar strunta i avgörande förberedelser och arbetet efter sessioner. MDMA är till exempel ett underbart verktyg för att bli av med PTSD, men om det blir framgångsrikt eller ej beror oftast till stor del på förberedelsen inför upplevelsen tillsammans med en terapeut, om man har två guider närvarande (en manlig och en kvinnlig), och om man tillbringar mycket tid med att prata och integrera efter upplevelsen. Det är ingen idé att gå till ett motivationsseminarium om du inte är beredd att ta några fler steg.