En konkret effekt av SD:s ändrade positioner, oavsett hur det åstadkommits, är att de privata företag som verkar inom välfärden inte längre är lika rädda för att deras möjlighet att ta ut vinster ska begränsas, även om beredskapsläget fortfarande är högt.
En annan effekt är att tuppkammen har växt på Moderaternas ekonomiska talesperson Ulf Kristersson. Nu har han fått ett SD-kort att dra upp ur ärmen. Det har i sin tur underminerat positionen för de enstaka röster inom Centern och Liberalerna som skulle kunna tänka sig en uppgörelse med Socialdemokraterna och Miljöpartiet om en reglering av vinster i välfärden. Nu är det konfrontation som gäller. En konfrontation som sker med stöd av SD.
Internt inom SD har kommentarerna varit sparsamma om hur olika lobbygrupper förändrat partiets politik. Till Di har Oscar Sjöstedt lakoniskt konstaterat att det förmodligen varit lättare för näringslivet att påverka SD än att få andra aktörer att byta åsikt, ”det är säkert lättare att påverka oss”.63 Och varför har då näringslivet haft särskilt lätt för att påverka SD? Kan det möjligen hänga samman med att SD och i synnerhet Oscar Sjöstedt varit särskilt mottagliga för näringslivets lobbying? Något som tyder på det är Sjöstedts beskrivning av partiets politiska position: ”Vi står i mitten i den ekonomiska politiken. Möjligtvis när man kollar på näringslivspolitiken och vissa skattefrågor för företag lutar vi lite till höger.”64 En annan möjlig förklaring är att SD-ledningen förskjutit politiken för att underlätta ett samarbete med Alliansen och framför allt med Moderaterna och KD.
Fortfarande har SD kvar uppfattningen att bolagen inom välfärdssektorn ska beskattas i Sverige och att vinsterna inte får vara orimligt stora. Dessa åsikter är emellertid inte något som är viktigt när man ska sätta kraft bakom orden. Så snart det har blivit omröstningar i riksdagen har SD tagit ställning för Alliansens förslag. Resultatet har blivit att den rödgröna regeringen blivit alltmer uppbunden och att Alliansen dragit politiska fördelar. En annan konsekvens är att allt fler riskkapitalbolag säljer eller planerar att sälja sina välfärdsföretag eller att företagen noterats på börsen, däribland vårdföretaget Capio och skolföretaget Academedia.65 Detta kan tyckas överraskande, men hänger samman med att riskkapitalbolagen bedömer att det efter en tid av viss osäkerhet nu är troligt att det även framöver kommer att vara möjligt att plocka ut stora vinster ur välfärdsföretagen. Det betyder säljläge och börsläge. Branschens egna företrädare säger att de politiska riskerna kraftigt ”minskat”.66 Då är det tillfälle för riskkapitalbolagen att kamma hem vinsterna. De riktigt stora vinsterna kan nämligen inte tas ut i den löpande verksamheten. Affärsidén bygger på att priserna ska trissas upp och att riskkapitalbolagen i rätt ögonblick ska sälja sina välfärdsföretag. En av de stora köparen av Academedia är finansmannen Rune Andersson. Han har tidigare suttit i ledningen för både Trelleborg och Electrolux. Andersson hävdar att han inte är orolig för att den offentliga välfärdsutredningen ledd av Ilmar Reepalu ska resultera i några förändringar. ”Med dagens parlamentariska situation känner jag mig ganska lugn”, säger Andersson till SvD. Eller för att uttrycka samma sak med andra ord: På grund av SD:s svängning i synen på vinster i välfärden känner sig Andersson lugn.67
Kanske har näringslivet också lyckats påverka SD i andra frågor än vinster i välfärden, men det är svårt att veta, insynen är obefintlig. Enligt en partienkät utförd av Arena våren 2015 hade SD inte tagit ställning till innehållet i TTIP68, det vill säga förslaget till handelsavtal mellan EU och USA.69 Även efter det har SD varit tyst i frågan om TTIP. SD har inte ens uttryckt någon offentlig åsikt om tvistlösningsmekanismen ISDS/ICS70, som skulle kunna ge företag en möjlighet att stämma stater. Sådana förslag brukar SD annars motsätta sig. Beror ställningstagandet möjligen på näringslivets lobbying?
Både Anders Lindberg, ledarskribent på Aftonbladet, och Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiets partiledare, har ställt frågan vad SD fått som ”motprestation” för att ha ändrat politik och om näringslivet gett SD pengar. Frågan är relevant oavsett om SD ändrat politik av egen vilja eller som ett direkt resultat av näringslivets lobbying.
SD har också mer konsekvent än något annat riksdagsparti motsatt sig offentlig insyn i privata ekonomiska bidrag till partierna. När riksdagen 2014 röstade om skärpta regler röstade SD emot. Björn Söder menade emellertid att de nya reglerna kommer att bli verkningslösa. Till SvD förklarade han att reglerna endast gäller stöd till partierna på riksnivå och att det är lätt att komma runt det kravet: ”Det finns ju möjlighet att ge större summor till lokalorganisationerna som sedan kan slussas upp till riksnivån.”71
Flera olika privatpersoner har tidigare gett stora belopp till SD. 2006 gav en person som kallade sig ”jultomten” en miljon kronor och 2013 fick SD fem miljoner kronor genom ett testamente.72
Det finns inga belägg för att näringslivet skulle ha betalat SD för att ändra åsikter. Det enda vi vet med säkerhet är att SD-toppar fått dricka dyr whisky och blivit bjudna på luncher och middagar på exklusiva lyxkrogar som Grand Hotel, Hotel Diplomat, Ardbeg Embassy och Gondolen.73 Däremot har näringslivets SD-lobbying bidragit till att ge partiet en större legitimitet, särskilt inom den näringslivsvänliga borgerligheten. Även det är en form av ”motprestation”.
63 Ibid.
64 Ibid.
65 Angående Capio se: Baas, David, Näringslivets hemliga uppvaktning av SD, Expressen, 16/5, 2016. Baas skriver att SD:s svängning i frågan om vinster i välfärden gjorde att Capios ägare, riskkapitalbolaget Nordic Capital, kände sig ”trygga med att börsnotera bolaget”. http://www.expressen.se/nyheter/naringslivets-hemliga-uppvaktning-av-sd/. Angående Academedia se: Mölne Viktor, Academedia till börsen igen, Di, 27/5, 2016. http://www.di.se/artiklar/2016/5/27/academedia-till-borsen-igen/
66 Carlbom, Torbjörn, Riskkapitalet säljer ut välfärdsbolagen, Dagens Samhälle, 7/4, 2016. http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/riskkapitalet-saeljer-ut-vaelfaerdsbolagen-24011.
Se även: ”Riskkapitalister kliver ur välfärden”, TT, 11/11, 2015, bland annat publicerat i GP: http://www.gp.se/nyheter/ekonomi/riskkapitalister-kliver-ur-välfärden-1.162806
67 Mölne Viktor, Academedia till börsen igen, Di, 27/5, 2016. http://www.di.se/artiklar/2016/5/27/academedia-till-borsen-igen/ Enligt Mölne har finansmannen Rune Andersson lovat att köpa knappt 10 procent av aktierna i Academedia. http://www.di.se/artiklar/2016/5/27/academedia-till-borsen-igen/ För citatet av Rune Andersson se: Brännström, Sara, Investerare till motangrepp efter Shekarabis kritik, SvD, 4/6, 2016. (Artikeln saknas i nätupplagan.)
68 TTIP betyder ”Transatlantic Trade and Investment Partnership”.
69 Senneby, Johanna, Trots trolig riksdagsomröstning – S och SD tar inte ställning till TTIP, Dagens Arena, 30/3, 2016. http://www.dagensarena.se/innehall/trots-trolig-riksdagsomrostning-s-och-sd-tar-inte-stallning-till-ttip/
70 Den ursprungliga tvistlösningsmekanismen kallades för ”Investor-State Dispute Settlement” (ISDS). Efter hård kritik har förslaget modifierats och kallas numera för ”Investment Court System” (ICS). En skillnad mellan ISDS och ICS är att domarna i ICS ska utses av ”allmänheten” i de berörda staterna och att förhandlingarna ska vara offentliga, men fortfarande kommer företag kunna stämma stater.
71 Byström, Max, SD vill hålla sina privata bidragsgivare hemliga, SvD, 11/4, 2014. http://www.svd.se/sd-vill-halla-sina-privata-bidragsgivare-hemliga
72 Lindberg, Anders, Vem har gett SD pengar?, Aftonbladet, 28/9, 2015. http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article21484786.ab
73 Baas, David, Näringslivets hemliga uppvaktning av SD, Expressen, 16/5, 2016. http://www.expressen.se/nyheter/naringslivetshemliga-uppvaktning-av-sd/. Se även: Thambert, Fredrik, Näringslivets lobbying mot Sverigedemokraterna avslöjad, Resume, 16/5, 2016. http://www.resume.se/nyheter/artiklar/2016/05/16/narlingslivets-lobbying-avslojad/