När Sverige och andra länder beviljar asyl för människor som flytt ett annat land på grund av förtryck, krig eller inbördeskrig är motivet inte att dessa människor ska bidra till Sveriges ekonomi. Motivet är att ge skydd. Sverige har undertecknat FN:s flyktingkonvention, det ger juridiska förpliktelser. Ännu mer grundläggande är att ställa frågan om Sveriges moraliska förpliktelser.
Bland nationalister finns ståndpunkten att den svenska staten enbart har ett moraliskt ansvar för dem som tillhör den svenska nationen. Problemet med uppfattningen är många, dels att det är oklart vad som menas med nation, dels att denna form av nationalism är en variant av moralisk gruppegoism. Även om staten har konstruerats för att skydda sina egna medborgare betyder det inte att staten inte har ett moraliskt ansvar för andra människor som inte är medborgare i staten. Gruppegoismen framstår tydligt om vi konstruerar ett hypotetiskt exempel. Anta att det enbart finns två alternativ i en specifik situation. Antingen ger Sverige asyl till 1 000 människor på flykt, eller också kommer dessa flyktingar att bli utsatta för grovt våld. Ingen annan stat kommer att ge flyktingarna skydd. I övrigt är allt annat lika. Hårdföra nationalister skulle hävda att Sverige inte har någon moralisk skyldighet att ta emot flyktingarna, oavsett vilka umbäranden de skulle råka ut för. Ja, en del nationalister skulle till och med hävda att den svenska regeringen handlar fel om man låter flyktingarna få asyl, det handlar om nationalister som hävdar att den svenska staten enbart ska ge skydd åt dem som tillhör den svenska nationen.
En annan moralisk position, kanske kan den kallas regelutilitaristisk, är att Sverige ska ta den del av ansvaret som hade uppstått om alla andra medlemmar i EU (kanske också andra rika länder) hade tagit sitt ansvar. Under senare år har Sverige och Tyskland tagit emot störst andel människor på flykt i Europa. En regelutilitarist skulle kanske hävda att det i och för sig är bra att Sverige tar ett större ansvar, men att det inte går att moraliskt begära mer. För en handlingsutilitarist däremot är det enbart de faktiska konsekvenserna som har betydelse, det är inte en förmildrande åsikt att konsekvenserna skulle ha blivit goda om andra aktörer hade tagit sitt ansvar. Om Sveriges skärpta politik utgjorde en effektiv påtryckning för att få andra EU-länder att agera skulle kanske en handlingsutilitarist kunna försvara Sveriges mer restriktiva flyktingpolitik. Problemet är att konsekvenserna snarare verkar vara de motsatta. Sveriges skärpta flyktingpolitik blev ett motiv för andra EU-länder att ytterligare skärpa sin flyktingpolitik.
Exakt vad dessa moraliska resonemang leder fram till när de tillämpas på de svenska reglerna för flyktingmottagandet är oklart. Under hösten 2015 kom fler asylsökande till Sverige än något år tidigare, främst beroende på kriget i Syrien men också på grund av ökningen av ensamkommande flyktingbarn. Det skapade en extremt stor belastning på flyktingmottagandet. Det ledde i sin tur till att den rödgröna regeringen skärpte flyktingpolitiken den 12 november 2015.
Det skulle vara intressant att höra hur regeringen resonerade när de skärpte flyktingpolitiken. I den ena vågskålen fanns argument som handlade om belastningen på flyktingmottagandet och möjligheten att integrera de nyanlända. I den andra vågskålen att Sverige skulle bidra till att förhindra att människor på flykt kunde få skydd och att de som fått skydd inte skulle få möjlighet att låta andra familjemedlemmar ansluta till familjen i Sverige. Hur gick tongångarna i regeringen när man gjorde denna avvägning? Övervägde regeringen kanske också att SD skulle växa om man behöll en mer generös flyktingpolitik? Det skulle i så fall betyda att SD:s existens faktiskt påverkade regeringens beslut.
I en bemärkelse hade regeringen dock rätt. De yttre omständigheterna hade förändrats och när verkligheten ändras kan det finnas skäl för att ändra kurs. Men även med en sådan tolkning återstår många oklarheter. Var det exempelvis nödvändigt att införa EU:s strängaste regler för anhöriginvandring? Och kommer regeringen att gå tillbaka till flyktingregler som liknar de tidigare om flyktinginvandringen minskar och när huvuddelen av de som kom till Sverige hösten 2015 har fått sina asylärenden avgjorda och börjat slussas in i samhället? Den sistnämnda frågan är ett slags lackmustest på frågan om regeringen ändrat regler för att verkligheten ändrats eller handlar det om en permanent ändring av politiken?
Moderaterna och SD har stött regeringens skärpta flyktingpolitik, men föreslagit ännu mer restriktiva åtgärder. Moderaterna kräver ett ”totalstopp” för fortsatt flyktinginvandring.197 Det är ett mer långtgående krav än vad SD krävt, men så snart Moderaterna skärpte sin flyktingpolitik skärpte SD sin ännu mer. Åkesson föreslog, igen, stränga krav för att kunna bli medborgare i Sverige, själv kallade Åkesson idén för att ”uppvärdera medborgarskapet”.198 Andra nygamla idéer som SD lyft är tester för att kunna bli svensk medborgare och att personer som blivit svenska medborgare ska kunna förlora sitt medlemskap och bli utvisade.199
197 Se bland annat: Lagerwall, Katarina & Jakobson, Hanna, Moderaterna vill införa gränskontroller, Expressen, 9/11, 2015. http://www.expressen.se/nyheter/moderaterna-vill-infora-granskontroller/
198 J Larsson, Mats, Jimmie Åkesson vill höja kraven på medborgarskap – S och M gör tummen ner, DN, 23/2, 2016. http://www.dn.se/nyheter/politik/jimmie-akesson-vill-hoja-kraven-pa-medborgarskap-ska-ha-ett-a-lag-i-sverige/
199 Se exempelvis ett av SD:s initiativ i frågan från 2014: Angelägen SD-motion om det svenska medborgarskapet (osignerad artikel), Avpixlat, 15/11, 2014. http://avpixlat.info/2014/11/15/angelagen-sd-motion-om-det-svenska-medborgarskapet/
http://avpixlat.info/2014/11/15/angelagen-sd-motion-om-det-svenska-medborgarskapet/