Tyvärr är de övergripande akademiskt producerade ekonomiska historier om Sverige som existerar närmast oläsliga. De innehåller också i förbluffande grad sakfel vad gäller detaljerna. Förhoppningsvis har jag lyckats undvika att vidarebefordra sådana fel i den följande framställningen. De mot betalning fabricerade företagshistorier jag använt målar av förklarliga skäl en extremt ljus bild av förhållandena men är vanligen pålitliga vad gäller namn och siffror. Det hårdfaktamässigt diskutabla inskränker sig till förtiganden.
*
INLEDNING
En beträffande de ekonomiska manövrerna relativt komplicerad men i övrigt mycket läsbar skildring av familjen Medicis affärer är Parks, T, Medici Money, 2005. Om uppkomsten av familjen Rothschilds förmögenhet se Wilson, D, Rothschild – A Story of Wealth and Power, 1988 (äv sv övers s å). Böckerna om tändsticksindustrin och dess uppkomst är otaliga. Jag har t ex använt Cederschiöld, G o von Feilitzen, E, Den svenska tändsticksindustriens historia före de stora sammanslagningarna, 2 uppl, 1946.
I. RÖVARBARONER, BANKIRER OCH BOKFÖRLÄGGARE
Angående de flesta i detta kapitel omtalade personer och förmögenheter är Carl Fredrik Lindahls, pseudonymen »Lazarus», verk Svenska millionärer I–X, 1897–1905, en lika underhållande som opålitlig källa. Anekdoterna måste läsas med stor skepsis. Men de berättar åtminstone hur rövarbaronerna uppfattades i sin samtid. Och bouppteckningar, testamenten, domstolsutslag och dylikt i texten är givetvis hårdfakta, samtidigt som författaren är väl insatt i hur dåtida affärsliv gestaltade sig i praktiken. På punkter som låter sig kontrolleras – namn, datum o dyl – är »Lazarus» åtminstone bättre underrättad än sentida ekonomiska historiker. Verket tycks vara sällsynt, enligt uppgift beroende på att vissa delar köpts upp och förstörts av de skildrade familjerna. Beträffande dåtida banker och bankirer är Hagberg, A, Bankkrishantering, diss, Handelshögskolan 2007, mycket givande. Vad gäller bankverksamheters gåtor har jag också haft stor nytta av Wetterberg, G, Pengarna & makten – Riksbankens historia, 2009. Som vanligt är Nordisk Familjebok, andra upplagan, »Ugglan», en ovärderlig guide till dåtida juridiska, ekonomiska och politiska förhållanden.
Ett genomgående problem i detta avsnitt är valutareformen 1873 då riksdalern ersattes av kronan. Vid övergången åsattes de lika värde. Men några decennier tidigare existerade dessutom flera varianter av riksdaler med varierande värden. I Enskilda Bankens jubileumsskrift 1906 och en del andra arbeten skriver och räknar man ändå helt enkelt kronor fastän det rör sig om riksdaler i olika varianter.
Carnegies öden fram till 1909 skildras av Artur Attman i en monografi med den lite missvisande titeln D. Carnegie & Co 1803–1953 utgiven till 150-årsjubileet. I dess störtflod av siffror är det omöjligt att ana de egentliga händelserna kring t ex Halls konkurs. Syftet är helt tydligt att skydda namnet Carnegie och hylla varumärkets senare ägare. Det finns ingen anledning att betvivla den dåtida bild av förloppet som finns hos »Lazarus» – särskilt som de siffror som ges hos »Lazarus» ändå överensstämmer med Attmans. Jag har rensat bort några uppenbara orimligheter hos »Lazarus» samt angett vad som är rykten. Än mer oklar är en uppsats av Attman om material från konkursen i antologin Historia kring Göteborg, 1967 o s. I samma volym finns dock även en utmärkt uppsats om kontinentalblockadens betydelse för Göteborgs näringsliv samt den efterföljande krisen av Anne-Marie Fällström.
Den Dicksonska släktföreningen har som framgått en hemsida, www.swedickson.nu, med mängder av intressant material, som emellertid måste behandlas med samma försiktighet som »Lazarus» skildringar av familjen med motsatta förtecken. Familjens spännande historia väntar ännu på en monografi. Eftersom firman upphörde har inte ens någon panegyrisk jubileumsskrift producerats. Beträffande det faktum att skotska klanmönster är falska skapelser från tiden efter Dicksons utvandring se t ex Trevor-Roper, H, The Invention of Scotland, 2008 o s.
Johan Carl Kempes gärning behandlas utförligt i Ahnlund, N, Mo och Domsjö Verken – Deras ägare och utveckling intill 1873 från 1917. Tillkommen på initiativ av företaget är den minst sagt partisk utan att förfalla till rena osanningar. Men välskriven. Redan för J C Kempes tid är Gårdlund, T, Mo och Domsjö intill 1940, från 1951 ett förnämligt, faktarikt arbete. Om Wilhelm Kempe och Ljusne-Woxna AB finns en kortfattad men i sin art ovanligt hederlig och opartisk bok, Jansson, I, Skogen bakom palatset, utgiven av Hallwylska museet 2005. Om Wilhelm Kempes skogsköp finns pålitliga uppgifter i flera hembygdsbetonade sajter på nätet samt där reproducerade verk och uppsatser. Tyvärr är det dock svårt att av köpesumman säga hur oskäligt lågt priset var, om alls. Men i enstaka fall har skogen som sagt först köpts av en spekulant och sedan sålts vidare. På s 346 i den nyskrivna del IX av Grimbergs Svenska folkets underbara öden från 1962 finns uppseendeväckande siffror kring skogsköpen som emellertid tycks något tveksamma.
Det grundläggande moderna verket om A.O. Wallenberg är Göran B Nilssons trebandsbiografi André Oscar Wallenberg I. Odysséernas år, II. Gyllene tider, III. Ett namn att försvara, 1984–94. Ett förnämligt arbete om än starkt partiskt för uppdragsgivarna i bankens närhet. Nilsson har även utgivit en kondenserad och moderniserad version, Grundaren, 2001. Där siffror och fakta ibland skiljer sig åt har jag valt den nyare versionen. En partisk men faktarik källa är den vackra bok som gavs ut till bankens 50-årsjubileum 1906, Stockholms Enskilda Bank 1856–1906. Wallenbergs bonus 1859 enligt Norrköpingskuriren 1859-04-01, som även ger en god bild av synen på hans finansiella manövrer med grundfond och egen vinst. Den bok av J K Galbraith som åsyftas är Money – Whence It Came, Where It Went, 1975 o s. Staffan Tjernelds släktkrönika Wallenbergs från 1969, uppenbart tillkommen i samförstånd med familjens då regerande generation, har enbart intresse som studie i smicker.
Om Cervin finns inte mycket skrivet separat. Ett kapitel i Grönstedt, J, Sedt och hördt i Stockholm, 1919, behandlar Penningkrisen 1857. I Spångabygden, nr 94, 2005, finns artikeln Hässelby på Cervins tid av Öhrström, L. För polemik om tyska lånet se Folkets röst 1858-03-20, Norrköpingskuriren ovannämnt datum samt 1859-03-18. Ryktena om Wallenbergs försök att störta Cervin enligt »Lazarus» del VI.
Litteraturen om Bonniers är som sagt stor. Även grundarens öde beskrivs kortfattat och begripligt i Gedin, P I, Litteraturens örtagårdsmästare – Karl Otto Bonnier och hans tid 2003. Annars finns t ex Karl Otto Bonniers väldiga, delvis postuma förlagshistoria utgiven 1930–56. Tor Bonniers citerade memoarer från 1972 heter Längesen.
*
II. FRÅN BAGGBÖLE TILL BORGGÅRDSREGERINGEN
Anekdotfloran kring James Fredrik Dickson, inklusive haschischorgierna, finns samlad hos »Lazarus» del IV. En artikel om Tjolöholm och dess historia i Hadenius-Nilsson-Åselius Guide till Sveriges historia 1999.
Om bankirfirman Cervins senare verksamhet finns Tage Cervins uppsats i Affärsvärlden – Ekonomisk veckorevy, 1901 4/1 1926 Första kvartsseklets kvartalsskrift. Denna ytterligt sällsynta publikation innehåller även den citerade annonsen, samt en uppsats av Ivar Kreuger (!) om utgivning av värdepapper (se kapitel III:1).
Senaste större biografin om Nobel är Fant, K, Alfred Bernhard Nobel, 1995. Siffror om fondens utveckling mm från B Isaksons artikel i Dahl, B & Isakson, B, (red) Alfred Nobel – Misantropen mecenaten, 1998, samt Nobelstiftelsens hemsida.
Om Broströms finns främst Mattsson, A, Huset Broström – Bilder ur ett världsföretag, 1980.
Om Johnsonkoncernen finns ett i sin företagssponsrade genre alldeles utmärkt objektivt arbete, Larsson, S o Saving, J, Nordstjernan inifrån 1890–1990, från 1990, som inträngande belyser den förste Axel Johnsons personlighet och gärning. Några pålitliga hårdfakta har även hämtats från inledningskapitlen i den mer devota systervolymen Högberg, S, Generalkonsuln – Axel Ax:son Johnson som företagare, 1990. Den mycket omfångsrika De Geer, H, Firman – Familj och företagande under 125 år från A Johnson & Co till Axel Johnson Gruppen, 1998, tillkommen på företagets initiativ med förord av Antonia Ax:son Johnson, har ett långt avsnitt om grundarens tid men inga nya fakta. Skildringen är överslätande och hårt censurerad.
Även om Walther von Hallwyl, palatset och det Kempeska arvet är Jansson, I, Skogen bakom palatset en användbar och opartisk skildring. Dessutom finns samlingsvolymen Walther von Hallwyl – familjefar och företagsledare, utgiven av Hallwylska museet 2006. Om Mo och Domsjö under Frans Kempes tid främst Gårdlund, T, Mo och Domsjö intill 1940. Dessutom finns på nätet den kaotiska men faktarika Försvinnande spår – Boken om Lotty Bruzelius från 2006 av Margareta Kempe med intressanta och avslöjande anekdoter om familjen och förmögenheten. Kempestiftelsernas hemsida innehåller också många intressanta bidrag om familjen. Ragnar Bruzelius person och gärning skildras utförligt av »Lazarus», del VIII.
Det grundläggande verket om Enskilda Banken under perioden är Gasslander, O, Bank och industriellt genombrott – Stockholms Enskilda Bank kring sekelskiftet 1900 I-II, 1956 o 1959, tillkommet i nära samarbete med bankledningen och aningen oklart kring varför olika manövrer genomfördes. Uppföljaren Lundström, R, Bank industri utlandsaffärer – Stockholms Enskilda Bank 1910–1924 från 1999 är mer frispråkig t ex vad gäller inrättandet av Providentia, Civitas och Investor. Nylander-Olsson-Hoppe, Till landets gagn – Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse 1917–1992 från 1993 är med tanke på sitt ursprung förvånansvärt klargörande genom de sifferuppgifter som ges. Ulf Olssons stora biografi Finansfursten K A Wallenberg 1853–1938 från 2006 undviker däremot som framgått alla besvärande frågor, t ex kring nedskrivningarna och nämner inte ens Thiels avslöjanden om teaterlånet, med mera. Intressantast och mest avslöjande vad gäller Knut Wallenberg och hans omgivning är således istället Ernest Thiels Vara eller synas vara – Minnen och anteckningar avslutade 1946 – Sammanställda av Tage Thiel, utgivna 1969. Tyvärr ett bedrövligt redigerat aktstycke, där den stilsäkre och geniale Thiel, vilken som sagt översatte Nietzsche under sin stora tid, inte kommer till sin rätt. Hans dåliga rykte har möjliggjort en sådan utgåva, vilken som sagt ytterligare försämrat hans rykte. Om Thiel finns ett långt kapitel i Gårdlund, T, Misslyckandets genier, 1993. Det bör noteras att Gårdlund, som knappast tillhörde finansbranschens kritiker, till skillnad från nämnda Enskilda Banken närstående historiker sätter tro till Thiels sensationella berättelser om de manövrer han och Knut Wallenberg företog.
Familjen Söderbergs tidiga generationer ägnas några avsnitt i Smith, G, Ratos och anorna – En familje- och företagskrönika 1866–1991, 1991. Ett kaotiskt, panegyriskt arbete.
Om Karl Otto Bonniers affärer se främst Per I Gedins tidigare nämnda biografi. Tor Bonniers nämnda memoarbok är också i detta fall mycket läsvärd.
*
III. ATT VARA MEN INTE SYNAS
Mest överskådlig och antagligen även mest tillförlitlig av böcker om Ivar Kreuger är Thunholm, L-E, Ivar Kreuger, 1995. Frank Partnoys i texten nämnda, underhållande biografi heter The Match King, 2009, och finns även på svenska. J K Galbraith kallade Kreuger för en bov av napoleonska mått bl a i The Great Crash 1929, 1954 o s, även på svenska i flera upplagor. Frasen alluderar förstås också på professor Moriarty, »Brottets Napoleon» i böckerna om Sherlock Holmes. Kreugers egen tidigare nämnda uppsats om konsten att ge ut värdepapper i New York i Affärsvärldens jubileumsskrift 1926 har naturligtvis stort kuriositetsintresse i sammanhanget.
Yttre fakta om häradshövdingen Wallenberg har vaskats fram ur Torsten Gårdlunds lika omfångsrika som panegyriska biografi Marcus Wallenberg 1864–1943 – Hans liv och gärning, 1976. Tor Bonniers memoarer ger mer intressanta och uppriktiga skildringar från bankstyrelsen.
Mattsson, A, Huset Broström – Bilder ur ett världsföretag, berättar uppriktigt och välskrivet om de tragiska händelserna i familjen under mellankrigstiden. Erik Wijk d y:s utmärkta bok om fadern – men också farmodern och farfadern sedda utan koncernperspektivet – heter Allt vi här drömma om, 2009.
Även för denna period är Larsson o Saving Nordstjernan inifrån 1890–1990 mest givande vad gäller Johnsons. Högbergs Generalkonsuln och De Geers Firman förblir sponsrade panegyriker och är dessutom påtagligt röriga i upplägget, även om den senare ännu mer noggrant än Larsson o Saving redogör för detaljer kring arvskiftet och stiftelserna.
Boken med de oavsiktligt förintande omdömena om Ragnar Söderberg är den tidigare nämnda Smith, G, Ratos och anorna.
Carl Kempe, Lottys stiftelser och konflikterna i Mo och Domsjö skildras förutom i den förutnämnda nätpublikationen Försvinnande spår även i Croon, I, Utveckling, förnyelse, omvälvning tillgänglig på nätet på sajten www.croonboken.se, vilken även innehåller Prins Wilhelms hyllningsskrift. De delvis motstridiga synpunkterna på de agerande ger en intressant helhetsbild av de förgiftade relationerna kring förmögenheten och företaget. Aforismerna liksom någon enstaka uppgift om släktskap har hämtats från Gunnar Ungers i texten nämnda biografi Carl Kempe – Den siste patriciern, 1967, i övrigt ett förljuget hovreportage som inte låtsas om de ekonomiska förhållandena eller konflikterna i familjen, ovärdigt sin upphovsman. Riksföreningen Sverige-Tysklands medlemsregister finns avtryckt i Hübinette, T, Den svenska nationalsocialismen, 2002.
Grundläggande beträffande Bonniers förmögenhet under perioden är Sundin, S, Konsolidering och expansion 1930–1954, 2002, i bokserien Bonniers – en mediefamilj. Per Gedins bok om Karl Otto Bonnier liksom Tor Bonniers memoarer är även här läsbara och intressanta skildringar. Likaså Albert Bonnier jr:s memoarbok Personligt, 1985. Uppgiften om Tor Bonnier som far till Bertil Hult publicerades först i tidskriften Resumé den 19 oktober 2011. Som fakta där presenteras verkar de helt ovedersägliga.
Om Rausing finns Andersson, P o Larsson, T, Tetra – Historien om dynastin Rausing, 1998. Ett välskrivet och opartiskt arbete, tillkommet utan inblandning av familjen.
Om Wehtje finns framförallt Åberg, A, Cement i 100 år – En krönika om Skånska Cementaktiebolaget, 1972. Uppgifter om medlemskap i Riksföreningen Sverige-Tyskland även här enligt Hübinette, Den svenska nationalsocialismen. Trots sina brister är C.H. Hermanssons Monopol och storfinans, 1962 o s, en viktig källa när det gäller detaljer kring familjer som Wehtje och Klingspor.
I den växande litteraturen kring familjen Stenbeck är Andersson, P, Stenbeck – Ett reportage om det virtuella bruket, 2000, antagligen den mest givande skildringen, särskilt när det gäller förmögenhetens äldre historia.
IV. STATEN OCH KAPITALET
Grundläggande om Jacob Wallenberg är Lindgren H, Jacob Wallenberg 1892–1980 från 2007, om Marcus Wallenberg jr, Olsson, U, Att förvalta sitt pund – Marcus Wallenberg 1899–1982, från 2000. Båda är dock tillkomna i nära samarbete med familjen och sfären. »Boschaffären» skildras mer begripligt i Per Anderssons ovannämnda bok om familjen Stenbeck. Åke Ortmarks Maktspelet i Sverige, 1968, innehåller intressanta fakta om de stora förmögenheterna under välfärdstiden och familjen Wallenberg. Samme författares i texten nämnda Skuld och makt, 1981, har utom som studie i kamouflerat furstesmicker också intresse som tidsbild genom de felaktiga förutsägelserna om den svenska blandekonomins framtid. Albert Bonnier jr:s memoarer heter som tidigare framgått Personligt. För sfärens struktur är även för denna period uppgifterna i Nylander-Olsson-Hoppe, Till landets gagn – Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse 1917–1992 från 1993 mycket klargörande. Beträffande uppgiften att Jacob Wallenberg aldrig blev »du» med sina medarbetare bör dock noteras att Claes Dahlbäck i sitt sommarprat den 6 augusti 2012 uttryckte sig så att det tycktes som om Jacob faktiskt duat just honom på 70-talet.
Utom i Smiths Ratos och anorna kan uppgifter om Ratos och Söderbergstiftelserna hämtas på bolagets nätsajt, liksom på de båda stiftelsernas sajter. Även Veckans Affärers förmögenhetslista finns på nätet. Likaså tidningens artiklar om turbulens kring företaget på senare år.
Om Wehtjes öde finns utom Åbergs och Hermanssons böcker även spridda uppgifter på nätet, till exempel kring försäljningen av Rydsgård.
För Broströms tragedi förblir Algot Mattssons tidigare och även i texten nämnda bok huvudkällan.
Larsson o Saving Nordstjernan inifrån och De Geers Firman täcker även denna period vad gäller Johnsons.
För Bonniers under perioden framförallt Larsson, M, Bonniers – en mediefamilj. Förlag, konglomerat och mediekoncern 1953–1990, 2001. Starkt partisk, utgiven på familjeförlaget, men faktarik. Sigfridsson, S, Boken om Bonniers, 1995, är ursprungligen tillkommen som ett fientligt initiativ av konkurrenten Stenbeck, men i de detaljer den tar upp onekligen mer lättbegriplig och informativ. Tydligen också rimligt pålitlig. Albert Bonnier jr:s memoarer heter som sagt Personligt.
Andersson, P, Stenbeck – Ett reportage om det virtuella bruket är mest givande om Stenbeck även för denna period. För en del affärer är den aningen kaotiska Björk, S, Dynastin Stenbeck – Succéer och tragedier i en finansfamilj, 2006, också användbar.
Croon, I, Utveckling, förnyelse, omvälvning på sajten www.croonboken.se innehåller den mesta dokumentationen kring Mo och Domsjös och Kempes undergång. Om Matts Carlgrens tragiska slut Aftonbladet 2000-12-28. Carl Kempes porslins öde Borås Tidning 2008-04-11.
Om Rausing även här främst Andersson, P o Larsson, T, Tetra – Historien om dynastin Rausing. Dessutom Tetra Paks, Gambros och Crafoordstiftelsens hemsidor.
I den växande litteraturen om Kamprad och Ikea är fortfarande den i texten nämnda intervjuboken Historien om IKEA – Ingvar Kamprad berättar för Bertil Torekull, 1998, mest givande, särskilt som man för en gångs skull kommer en kreativ förmögenhetsbyggare verkligt nära. Kamprad är rikast av svenskar och européer och fyra i världen enligt Dagens Nyheter 2012-03-05 (efter Bloomberg). Uppgifter om Gillis Lundgrens insatser även från Ikeas hemsidor.
Om Erling Persson finns framförallt Pettersson, B, Handelsmännen, 2002.
Om Bertil Hult artiklar i Dagens Nyheter 2008-12-28, Aftonbladet 2010-06-23 och Resumé 2011-10-19 samt EF:s hemsidor. Om Adolf Lundin Fokus 2006 nr 10 och 2011 nr 10 samt Expressen 2011-10-18.
*
V. NYA KLIPP OCH GAMLA PENGAR
Uppgifter om Wallenbergs och stiftelserna fortfarande från Nylander-Olsson-Hoppe. Dessutom Investors, SE-Bankens och Knut och Alice Wallenbergs stiftelses hemsidor. Dessutom Aftonbladet 2012-01-28 och 2012-08-16 samt Dagens Industri 2012-02-03. Historien om W Capital Management enligt Bengt Ericsons utmärkta bok Den nya överklassen, 2010.
För Bonniers även här Mats Larsson och Sigge Sigfridssons böcker. Dessutom intervju med Jeanette Bonnier i Expressen 2012-01-27.
Utom i de tidigare nämnda Larsson-Saving och De Geer behandlas Johnsons öden under senare tid i Ericson, B, Antonias revansch, 2007. Uppgifter även från Nordstjernans, NCC:s och AxFoods hemsidor.
Om Rausings utöver Andersson-Larssons bok om Tetra artiklar i Aftonbladet 2012-07-11, 2012-07-12, 2007-07-17 och 2012-08-31 samt Expressen 2012-07-12 och Svenska Dagbladet 2012-07-21. Dessutom Tetra Lavals och Alfa Lavals hemsidor.
Om Stenbeck utöver Per Anderssons bok för perioden efter Jan Stenbeck även Björk, S, Dynastin Stenbeck, 2006. Dessutom artiklar i Focus april 2011, Svenska Dagbladet Näringsliv 2012-08-19 och Dagens Nyheter Kultur 2012-09-02.
Om Perssons utom Bo Petterssons bok även artiklar i Affärsvärlden 1997-09-17, Aftonbladet 2000-10-03 och Svenska Dagbladet Näringsliv 2012-10-17.
Om Kamprads maktskifte artiklar i Expressen 2012-06-09, Smålandsposten 2012-06-11 samt Göteborgs-Posten och Svenska Dagbladet Näringsliv 2012-09-17. Om Bertil Hult Aftonbladet 2010-06-23. Om Lundin utöver tidigare nämnda artiklar bl a även SvD Näringsliv Neuraths börsblogg 2012-05-11.
