En man som sover

"Du är tjugofem år och har tjugonio tänder, tre skjortor och åtta strumpor, några böcker som du inte längre läser, några skivor som du inte längre lyssnar på. Du har inte lust att minnas något annat, varken om din familj, om dina studier, om dina kärlekar, om dina vänner, om dina semestrar, eller om dina planer. Du har rest och du har ingenting tagit med dig hem från dina resor. Du sitter och vill inget annat än att vänta, bara vänta tills det inte längre finns något att vänta på: att natten kommer, att klockorna slår, att dagarna går, att minnena bleknar."

I ljuset av denna dystra diagnos över den egna existensen ser den unge berättaren i Georges Perecs roman bara en utväg: att kapa banden till sitt tidigare liv, sluta sig inom sitt skal och låta sig omslutas av en total likgiltighet - det är denna glömskans kraft som steg för steg ska frigöra honom från begären och ambitionerna, tingen och människorna, från allt det som ännu binder honom vid det jordiska.