Noter
1 Se Demker (1996).
2 Se Bjereld (1989).
3 Demker (1996), s. 77 ff.
4 Bjereld (1989), kapitel 6.
5 Uttrycket ”aktiv utrikespolitik” är egentligen missledande, eftersom det syftar på formen snarare är innehållet i den förda politiken. Och det var framför allt genom sitt innehåll som den svenska politiken blev kontroversiell. Dessutom förde Sverige även under mellankrigstiden en utrikespolitik som till sin form skulle kunna betraktas som aktiv. Men vi har här valt att hålla fast vid uttrycket ”aktiv utrikespolitik” eftersom det blivit den vedertagna benämningen på den svenska utrikespolitiken under dessa år.
6 För en diskussion om olika förklaringar till den aktiva utrikespolitikens utveckling och framväxt, se främst Lödén (1999) samt Bjereld, Johansson & Molin (kommande). För en diskussion om Olof Palmes politiska idéer och hur de påverkade den svenska utrikespolitiken, se Ekengren (2000).
7 Gunnar Ekberg verkade också som IB:s agent i KFML, i FNL-grupperna och i Svenskkinesiska vänskapsförbundet. Se t.ex. Folket i Bild/Kulturfront nr 9, 10 och 17 år 1973 samt Peter Bratts bok IB och hotet mot vår säkerhet, s. 124–139 (Bratt 1973).
8 För en problematisering av olika definitioner av begreppet hotbild, se Ekengren & Oscarsson (2002), kapitel 2. Om användningen av hotbilder i inrikespolitiska syften, se Booth (1998) samt Eriksson (2001).
9 SOU 2002:87. Rikets säkerhet och den personliga integriteten. De svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet sedan år 1945. Betänkande av Säkerhetstjänstkommissionen, s. 55.
10 IB-affären behandlas utförligt i Lampers (2002 a).
11 För en studie av sjukhusaffären i Göteborg 1975, se Lampers (2002 b).
12 Leanderaffärens bakgrund analyseras i t.ex. Töllborg (1986).
13 För en analys av turerna kring MUST-programmet, se Jönsson (2000).
14 Jönsson (2000), s. 30.
15 Se Ekengren & Oscarsson (2002) kapitel 3, för en skildring av de arbetsmässiga vedermödorna inom MUST-programmet.
16 Ulf Bjerelds verksamhet som expert i kommissionen utmynnade i rapporten ”Övervakningen av den svenska Palestinarörelsen 1965–1980” (Bjereld 2002). Delar av kapitlet om den svenska synen på PLO utgörs av delar av denna rapport.
17 I SÄPO:s arkiv har materialet i huvudsak hämtats ur serien ”Kampen mellan araber och judar i Främre Orienten” som gåtts igenom i sin helhet för perioden 1965–1980. Rapporteringen kring den svenska Palestinarörelsen har under dessa år inte samlats i några egna akter, utan legat inbladad i denna serie. Dessutom har ett hundratal personakter (i huvudsak rörande svenskar aktiva i Palestinarörelsen samt palestinier verkande i Sverige), SÄPO:s s.k. månads- och kvartalsrapporter samt Gunnar Ekbergs enskilda rapporter gåtts igenom. Gunnar Ekberg sände dessutom sina rapporter till sin kontaktman som sorterade materialet och sände det vidare till IB:s centrala sektioner i Stockholm, som i sin tur översände det till SÄPO, där det redigerades till s.k. Adarapporter. Ur MUST:s arkiv har huvudkällan varit den s.k. Ö IV-serien ”Handlingar rörande säkerhetsunderrättelsetjänst”. Avslutningsvis har även Säkerhetstjänstkommissionens förhörs- och samtalsuppteckningar med bl.a. ledande politiker, militärer, poliser och aktivister gåtts igenom.
18 Sofi är en man, vissa namn på personer är verkliga förnamn, andra är utbytta. När både för- och efternamn anges är dessa de verkliga namnen. Kafé Algeria har existerat, vissa andra företag och titlar är utbytta.
19 Alla citat i kapitlet kommer från de hemliga handlingar som gjorts tillgängliga, se separat källförteckning i bokens avslutande del. I de flesta fall anges källorna i löpande text. Citattecken visar att texten är ett exakt citat från dokumenten. För att underlätta tillgängligheten har emellertid innehållet i handlingarna snarare återberättats än citerats.
20 Demker (1996) tecknar bilden av hur det politiska Sverige hanterade den algeriska frigörelsen och vi hänvisar därför till den för diskussioner kring de svenska ställningstagandena på den internationella scenen.
21 Förenta Nationernas Generalförsamlings första och andra brådskande extra samt elfte ordinarie möte, Aktstycken utgivna av kungliga utrikesdepartementet, Ny ser I:A:7, s. 111. Kungl Boktryckeriet P A Norstedt & Söner, Stockholm, 1957.
22 Avsnittet bygger på Demker (1996), s. 19–26, 88–91.
23 Jämför den formulerade forskningsuppgiften i inledningskapitlet.
24 24 År 1961 påbörjades en omorganisering av verksamheten, något som innebar ett helt nytt diariesystem. Samtidigt bildades, inom försvarsstabens inrikesavdelning, Grupp B som 1965 skulle slås samman med T-kontoret till vad som blivit känt under namnet IB. T-kontoret hade bildats redan 1946 som en efterföljare till krigsårens C-byrå. C-byrån hade inhämtat uppgifter från utlandet. T-kontoret skulle fortsätta att inhämta sådana uppgifter som ”inte kunde anskaffas på annat sätt” till tjänst för försvarsstabens utrikesavdelning. Uppgifter från T-kontoret gick i förenoter kommande fall även till inrikesavdelningen och till statspolisen. Det material som använts har så gott som uteslutande inkommit till Försvarsstabens inrikesavdelning, detalj I eller insamlats av statspolisens tredje rotel (företrädesvis tredje byrån) och efter 1957 av avdelning II (företrädesvis rotel B) och III (företrädesvis rotel D). SOU 2002:87, s. 495.
25 SOU 2002:87, s. 414.
26 Med ”förtrolig meddelare” avses en person som på eget initiativ tillhandahöll information, oftast personer knutna till myndigheter eller lärare och studenter. Möjligen är det av handlingarna att döma här fråga om en ”kapten Normann” som förekommer flitigt i materialet. Se vidare SOU 2002:87, s. 414.
27 Vid ett tillfälle (1959) genomförs dock en protest mot den franska krigföringen i Algeriet genom att en handskriven lapp fästs på en dörr på franska ambassaden. I samband med detta krossas en bilruta och ett stängsel forceras. Ingen av de övervakade kan dock bindas till handlingen.
28 SOU 2002:87, s. 416.
29 SOU 2002:87, s. 410 ff.
30 SOU 2002:87, s. 151 ff.
31 SOU 2002:87, s. 60.
32 Demker (1996), kapitel fyra.
33 Demker (1996).
34 Klippen är bokförda på samma diarienummer (25–2337 utr avd och 1272 inr avd) den 18 oktober 1958. Bilagorna kan dock vara bilagda från UD eller från utr avd till inr avd.
35 Dagens Nyheter 24 januari 1957.
36 Det var välkänt att Kairo var den arabiska nationalismens huvudstad och att olika former av stöd till den algeriska kampen kom därifrån.
37 Demker (1996), s. 94.
38 Demker (1996), s. 101.
39 Försvarsutskottets betänkande angående den militära underrättelsetjänsten m.m. (nr 25 år 1973). Vänsterpartiet kommunisterna var inte representerat i försvarsutskottet.
40 Bjereld (1989).
41 Jureidini & Hazen (1976).
42 Noten utgår.
43 Jureidini & Hazen (1976) samt Shadid (1981).
44 Framställningen i detta kapitel bygger i huvudsak på Bjereld (1989).
45 Det är dock osäkert huruvida den svenska tystnaden bottnade i en genuin omsorg om Jarrings uppdrag eller i en ovilja att ta ställning i en politiskt känslig och ytterst svårhanterad fråga. Se t.ex. Lidbom (1982) och Bjereld (1992).
46 Små nyansförändringar går ändå att utskilja efter regeringsskiftet 1976. T.ex. så beskrev de borgerliga regeringarna PLO som det palestinska folkets mest representativa i stället för auktoritativa talesman. Och i en speciell röstförklaring i FN:s generalförsamling – i samband med att Sverige den 1 november 1976 röstade ja till att PLO skulle få delta i säkerhetsrådets debatt om Palestinakonflikten – betonade den borgerliga regeringen att om säkerhetsrådet beslutar att inbjuda en part som inte är en stat innebär det ”an expectation that that party accepts the same responsibilities as a member State, that is, to respect the sovereignty and integrity of member States and to refrain from the threat of use of force in international relations”. Riktningen på reprimanden kan inte missförstås: ”The Swedish delegation finds it appropriate to make these observations in view of certain passages in the programmes and declarations made by the PLO in the past” (Bjereld, 1989, s. 71–72).
47 Mätningarna genomfördes av dåvarande Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar (nuvarande Styrelsen för psykologiskt försvar, SPF) och redovisas i Törnqvist (1970) och (1974). Först under senare delen av 1970-talet blir den svenska folkopinionen mer kritiskt inställd till Israel (se Bjereld 1989).
48 Ada-rapport november 1969.
49 I texten namnges personer som i någon mening spelat en offentlig roll i politiken och i opinionsbildningen. I övriga fall har enskilda personer fått fiktiva namn. Om inget annat uppges, så är det de riktiga namnen som förekommer i texten.
50 Säkerhetstjänstkommissionens samtal med Staffan Beckman den 2 januari 2001.
51 Palestinsk Front nr 2, 1972.
52 I samband med Palestinafrågans uppsving utkom ett antal debattböcker som t.ex. Per Gahrtons Kampen om Palestina (1970), Staffan Beckmans Palestina och USA-imperialismen (1969) och Palestina och Israel (1969), samt Sigbert Axelsons och Carl-Henric Grenholms Palestinafrågan och den kristna opinionen (1972). Den senare boken väckte uppmärksamhet genom sin kombination av kristna utgångspunkter och propalestinska ställningstaganden. Bland de böcker som uttryckte större sympati för den israeliska saken märks Det hatade Israel (1970) av Per Ahlmark, Thomas Hammarberg och Ernst Klein. Före 1967 utgavs endast ett fåtal böcker om Palestinafrågan. Mest inflytelserik var Herbert Tingstens Det hotade Israel (1957). Tidiga verk som intagit en mer proarabisk eller propalestinsk ståndpunkt är t.ex. Mufid Abdulhadis Arabernas äganderätt till Palestina (1962). Nämnas kan vidare Gunnar Hägglöfs Jerusalem i taggtråd (1964) och Carl von Horns Fredens soldater (1966).
53 Ingenstans i materialet har det återfunnits några mer övergripande dokument där säkerhetstjänsterna på ett samlat sätt diskuterar sannolikheten för olika risker eller hot med avseende på Palestinarörelsen i Sverige. Det behöver inte nödvändigtvis innebära att sådana texter inte finns eller har funnits. De kan ha gallrats ut eller vara arkiverade på ett sådant sätt att de här inte kunnat återfinnas. Bedömning blir dock att den typen av hotbildsanalyser med avseende på den svenska Palestinarörelsen inte genomfördes.
54 Kampen mellan araber och judar i Främre Orienten, 250:08/6, 5/5. Namnet ”Gustav Blom” är fingerat.
55 Kampen mellan araber och judar i Främre Orienten, 250:08/6, 44/147.
56 Kampen mellan araber och judar i Främre Orienten, 250:08/6, 44/98.
57 Kampen mellan araber och judar i Främre Orienten, 250:08/6, 3/45.
58 Kampen mellan araber och judar i Främre Orienten, 250:08/6, 3D/549.
59 Namnet fingerat.
60 Det är noterbart att konflikten så sent som 1976 beskrivs som ”Israel-arabstatskonflikten”. Sedan ett par år tillbaka var den officiella svenska beskrivningen i stället ”Palestinakonflikten”, eftersom konfliktens parter inte längre ansågs bestå av Israel och de arabiska staterna utan av Israel och det palestinska folket.
61 Ett tänkbart skäl är att övervakningsorganen några år in på 1970-talet gjorde bedömningen att något organiserat stöd från den svenska Palestinarörelsen till palestinska terroraktioner inte var sannolikt. Däremot uppfattade man en risk i att enskilda aktivister skulle kunna vara villiga att vara terrorister behjälpliga. En annan riskuppfattning kan ha varit att enskilda individer omedvetet skulle låta sig utnyttjas av terrorister (t.ex. med bostad, bilhyrning, faktauppgifter, pengar etc.).
62 Säkerhetstjänstkommissionens förhör med Folke Axman den 26 oktober 2000.
63 Ada-rapport maj–juli 1971.
64 Se t.ex. Säkerhetstjänstkommissionens förhör med Gunnar Ekbergs kontaktman samt med Gunnar Ekberg själv den 3 maj 2000.
65 Rps/Säk, 5:73/307, Meddelare ”Ada”, Lnr 3.
66 Säkerhetstjänstkommissionens förhör med Ekbergs kontaktman.
67 Säkerhetstjänstkommissionens förhör med Folke Axman 26 oktober 2000.
68 Kampen mellan araber och judar i Främre Orienten, 250:08/6, 3A/45.
69 Dokumentet återfunnet i Jan Guillous personakt Aa 1, s. 79.
70 Säkerhetstjänstkommissionens förhör med Ekbergs kontaktman.
71 Säkerhetstjänstkommissionens förhör med Folke Axman 26 oktober 2000.
72 Säkerhetstjänstkommissionens samtal med Håkan Isacson den 23 februari 2000.
73 Bakgrunden till utlämnandet av uppgifter om Göran Rosenberg står sannolikt att finna i ett påstående om att det var Rosenberg som tillsammans med Jan Guillou för PFLP:s räkning mätt avståndet ”mellan vissa pelare på Lodflygplatsen i Israel”, som det hette i den sista av Försvarsutskottets 38 punkter om viktiga informationer om Palestinarörelsens verksamhet som Gunnar Ekberg påstods ha levererat. Namngivandet av Jan Guillou och Göran Rosenberg gjordes av förre IB-rapportören Svante Winqvist i boken IB-affären – i vems intresse? som kom ut 1974. I sak förefaller uppgiften om Guillous och Rosenbergs pelarmätning utomordentligt osannolik och det finns inga spår av den i det genomgångna materialet. Winqvists anklagelser blev föremål för ett tryckfrihetsåtal, där Winqvist friades. Se Rosenberg (1996), kapitel 13.
74 I Säkerhetstjänstkommissionens forskarrapport om övervakningen av den svenska Palestinarörelsen (Bjereld 2002) redovisas några ytterligare post- och telefonkontrollärenden, samt underrättelsetjänsternas agerande i några ytterligare affärer, t.ex. det s.k. Tjörnärendet, Shahak-affären, registrering av deltagare i TV-programmet Pejling samt registrering av deltagarna i en ungdomsledarutbildningsresa till Libanon. För en ingående studie av den s.k. sjukhusaffären i Göteborg, se Lampers (1997 samt 2002b).
75 Antalet ansökningar från säkerhetspolisen om post- och telefonkontroll mot medlemmar av den svenska Palestinarörelsen under perioden 1965–1980 uppgick endast till ett fåtal. Skälen till post- och telefonkontrollens begränsade omfattning mot Palestinaaktivisterna är bl.a. att antalet aktivister var relativt litet. Flera av Palestinaaktivisterna misstänkte också att de var avlyssnade, vilket medförde att de oftast undvek att tala om känsliga saker på telefon.
76 Fingerat namn.
77 I ett mejl till Ulf Bjereld kort efter det att Säkerhetstjänstkommissionens betänkande publicerats i december 2002 kommenterar ”Gustav Blom” incidenten med brofotograferingen och den efterföljande arresteringen i Egypten enligt följande: ”Jag har bara skummat som hastigast [rapporten, förf. anm.] men ska läsa noggrannare sedan. Det lilla jag läst börjar dock ge mig en bild av hur Ekberg gjorde en höna av en fjäder. Den där historien om hur jag blev arresterad i Egypten t.ex. är delvis sann. Det var dock inte civilklädd polis som arresterade mig utan egyptisk militärpolis. Bakgrunden är den att jag under en turistresa på Nilen landade på en mycket vacker ö, några mil nedströms Kairo. Som den ivrige amatörfotograf jag var och är började jag genast ta turistbilder. Det fanns säkert skyltar som sa att man inte fick det, men eftersom jag inte behärskar arabiska fattade jag naturligtvis inte det. Olyckligtvis visade sig den vackra ön vara en egyptisk militärbas med alla de fotograferingsförbud som därtill hör. Alltså blev jag omgående arresterad. Efter ett par timmars förhör insåg emellertid de egyptiska militärerna att det rörde sig om ett misstag och inte spioneri och jag blev släppt, fast filmen tog de i beslag. När jag nu ser denna historia filtrerad genom Ekbergs ögon får jag en bättre uppfattning om hur han konstruerade sina historier. En liten gnutta sanning som presenteras i ett bedrägligt annorlunda ljus. Lite Chris Marker teknik om man vill”. (Chris Marker är en fransk författare och dokumentärfilmare som enligt Nationalencyklopedin i dokumentärer från hela världen ”lyckats förena en samhällskritisk grundsyn med exakta observationer inom en lyriskt meditativ ram”.)
78 Det var i samband med detta krig som svenska sjuksköterskan Eva Ståhl under uppmärksammade former evakuerades från flyktinglägret Tel el-Zaatar. Eva Ståhl miste under kriget om Tel el-Zaatar sin man, sitt ofödda barn och sin ena arm.
79 Promemoria angående vissa händelser vid sjukvårdsförvaltningen och Rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelnings sektion i Göteborg m.m. Av departementssekreterare Ebbe Carlsson, Justitiedepartementet samt avdelningschef Hans Holmér, Rikspolisstyrelsen (1975-10-30).
80 Begäran om telefonkontroll av J.S. den 25 augusti 1977.
81 PM angående J.S., Rps/Säk Växjö 1976-11-15.
82 Personen har förekommit i den allmänna debatten, men vi har ändå valt att inte skriva ut namnet.
83 Uttrycket ”Svenska Brott” användes på 1970-talet som beteckning för ett påstått svenskt gangstersyndikat av amerikansk modell.
84 PM 1978-03-22 ”Följande har inhämtats” AA 2688:059. 250:08/6 PFLP, s. 75.
84 5:73/307, Ada Lnr 4.
86 I ett samtal med Säkerhetstjänstkommissionen uppger T.E. att han aldrig ens hört talas om något som heter AB Svenska Brott.
87 Förhör med Gunnar Ekberg hos Rps/Säk den 23 november 1973 samt samtalsuppteckningar från Säkerhetstjänstkommissionens förhör med Gunnar Ekberg den 3 maj 2000.
88 T.ex. förhör med David Kaloti hos Rps/Säk den 19 februari 1974, förhör med palestinier X hos Rps/Säk den 21 mars 1974 samt förhör med ”Gustav Blom” den 15 mars 1974.
89 Förhör med Gunnar Ekberg hos Rps/Säk den 23 november 1973.
90 Förhör med avdelningsdirektör Bo Anstrin på Rps/Säk den 5 februari 1974 samt förhör med Ekbergs kontaktman.
91 Förhör med Gunnar Ekberg hos Rps/Säk den 23 november 1973.
92 Förhör med Gunnar Ekberg hos Rps/Säk den 23 november 1973.
93 Förhör med David Kaloti hos Rps/Säk den 19 februari 1974. Den demonstration Kaloti talar om riktades mot invigningen av den s.k. Israelveckan i Stockholm och den sena kvällsbankett som ägde rum i Stockholms Stadshus.
94 Förhör med palestinier X hos Rps/Säk den 21 mars 1974.
95 Förhör med Bo Anstrin hos Rps/Säk den 5 februari 1974.
96 Förhör med Bo Anstrin hos Rps/Säk den 5 februari 1974.
97 Rps/Säk. Stockholm. 1974-02-19. ”Anteckningar efter samtal med byråchef Olof Frånstedt vid Rps/Säk”. AA 4500:133.
98 Rapport från Gunnar Ekberg den 19 november 1973 om ”telefonbombning” av flygplan i Köpenhamn.
99 Förhör med Bo Anstrin hos Rps/Säk den 5 februari 1974.
100 Förhör med David Kaloti hos Rps/Säk den 19 februari 1974.
101 Polisförhör med ”Gustav Blom” den 15 mars 1974.
102 Ekbergs rapport är daterad juli–augusti 1969 och återfinns i dossier 250:08/6, 48/23, löpnummer 3.
103 Rps/Säk, 5:73/307, Meddelare ”Ada”, Lnr 3.
104 PM av Folke Axman den 28 september 1972.
105 Avsnitten om Gunnar Ekberg i Säkerhetstjänstkommissionens forskarrapport ”Övervakningen av den svenska Palestinarörelsen 1965–1980” (SOU 2002:95) föranledde Gunnar Ekberg att tillsammans med f.d. IB-agenten Svante Winqvist anmäla rapporten till Justitieombudsmannen, JO. Motiveringarna till anmälan var bl.a. att rapporten innehöll påståenden som var osanna och som innebar påståenden om brott. Anmälan (dnr 1132/03) uppgick till 44 tätskrivna sidor och föranledde inte någon åtgärd från JO:s sida.
106 Bratt (1973), s. 128.
107 Bratt (1973), s. 128.
108 ”Erik” 5:73/264, 31/1637. Den s.k. Erikserien är en särskild meddelarakt i SÄPO:s arkiv för de handlingar som inkom från IB.
109 Namnet Per Freman är fingerat.
110 Dokumentet återfinns i Per Frömans personakt.
111 Odaterat PM från dansk polis angående ”Svensson-sagen”. Återfunnet i Rolf Svenssons personakt.
112 Odaterat PM från dansk polis angående ”Svensson-sagen”. Återfunnet i Rolf Svenssons personakt.
113 MUST, Ö IV-serien, 1971, Vol. 326, nr 70:5.
114 SOU 2002:87, s. 55–57.
115 Eriksson (2004), s. 16–18. Jämför Ekengren & Oscarsson (2002), kapitel 2.
116 JK:s remissyttrande över Ds 2005:21, avgivet 30/9 2005.
117 SOU 2002:87, s. 618.
118 Se t.ex. SvD 13 juli 2005 ”Förslag om mer avlyssning” samt Riksdag & Departement 12 december 2005 ”Regeringen stöder ökad telefonavlyssning”. Den 15 november 2005 lades dock fram ett förslag till myndighet vars syfte är just att övervaka att tvångsmedel inte används i de fall de inte bör användas. Systemet bygger på en parlamentarisk nämnd som har full insyn i alla ärenden, med fördröjning. För en diskussion om hur det svenska kontrollsystemet borde förbättras, se t.ex. Töllborg (1999) samt Gustavsson (2002).