Log In
Or create an account ->
Imperial Library
Home
About
News
Upload
Forum
Help
Login/SignUp
Index
Aniara
Kolofon
Aniara. En revy om människan i tid och rum
Mitt första möte med min Doris lyser
Goldondern Aniara stängs
En nödgir för asteroiden Hondo
Så gick det till när solsystemet stängde
Piloterna är lugnare än vi
I miman fick vi in att det finns liv
Vi följer ännu våra jordevanor
Vår själ förnöts av drömmar
Det finns hos miman vissa drag
Den tomma och sterila rymden skrämmer
En man från Ledningen
Orkestern spelar fancies
På sjätte året Aniara drog
En sekt som kallas Kittlarna
Jag stänger miman
Ur dörrarna som alltid svänger runt
De falska djupa dykningar du gör
Försök till räddning genom tankeflykt
Den kvinnliga piloten kommer in
Allt det man länge drömde om att fånga
Men tvivlet är en syra som förtär
Men doktorn som bevakar våra ögon
Hos förste astroloben fann vi stöd
Vanmakten stormar på sitt eget sätt
Här färdas vi i sarkofagen stilla
Den stenstumt döve börjar att skildra
Min sista tröst hos Daisi nu jag tigger
När Dorisburg smält bort
Men allting var försent
Nu kom en tid av bittraste elände
Nu påbjöd Chefone förföljelser
Med ett system för logostylisk prövning
Men på var lösning strax en gåta lurar
Själv har jag inget namn
Men rymdens hårdhet pressar oss till riter
Jag ser på kvinnorna som gjort sig sköna
Begär och fromhet trängas till varann
Uti sin sminkloge bakom mimasalen
En upptäckt aldrig förutsedd har gjorts
Rymdmatrosens berättelse
Barnet
Libidels sång framför spegeln
På Mimas tid var vi arena-troll
I salen sju är Tankens kartotek
Beräknaren som alltid är igång
Vi lyssnar alla dagar till de ljudmynt
En talmängdsfilosof och mystiker
En poetissa uppstod i vår värld
Den blinda
Högkomikern Sandon
En dam av värld
Mimaskärvor
Spjutet
Chefones trädgård
På planetariedäcken övervälvda
Jag mötte chefone en dag i gången
En dag sjönk skön Libidel samman
En religion som tävlar starkt med Kulten
I Minneshallen hålls det ångermässor
Här bland goldonderns många överspända
Med stora svårigheter uppfann jag
Rutinens hjul försöks
En kvinna ifrån Gond som nu är änka
Hör oss som från Xinombra förföljer er
Vi lade ut en drömridå
Allt djupare har varje plågad funnit
Jag väcktes av ett skrik
Vi kände en dragning ur kursen
Vi mötte något liknande en dimma
I vanlig vardag drev vi åter ut
Rymdmatrosen
Sång om Karelen
Libidella (Hemlig sorgesång)
I allt för klara rymder blickar skräcken
Ett pris på tio millioner gondi
Med min kalkyl i knät jag stilla hör
Vid skeppets tub vi ryggar
Vår förste ingenjör
Vi kom från Jorden
Mitt i den brinnande solen
Det började mörkna i anden
En händelse av sällsamt slag
Förvittringens sång
Chefsastronomen visar oss en bild
Galaxen svänger runt
Sång från Gond
Och tiden gick
Den klara anden Isagel bröt samman
När den man älskat nått till dödens dörr
Hos chefone en tid i onåd fallen
Vi var i avgrunden
All den eld som i oss brunnit
Nu blev var offervägrare helt liten
Dödsattest
Jag var ej längre den som angav tonen
Nu kunde Ledningen ej längre dölja
I början av det tjugofjärde året
I Mimas salar som besvärjare
Jag gick i salarna och det var sent
Det fanns ej längre några ljus att tända
Det var vår sista natt i Mimas sal
Jag hade tänkt ett paradis för dem
Jag skruvar lampan ner och bjuder frid
Innehåll
← Prev
Back
Next →
← Prev
Back
Next →