1 De avsnitt som berör kriserna i Latinamerika och Sydostasien är i stor utsträckning baserade på en tidigare artikel om moderna finanskriser i de Vylder (1999). För källhänvisningar och ytterligare data om dessa kriser hänvisas läsaren till denna artikel.
2 The East Asian Economic Miracle, 1993.
3 En rad citat från ledande internationella institutioner som Världsbanken, IMF och Asiatiska Utvecklingsbanken som alla idylliserade utvecklingen fram till krisen återfinns i de Vylder (1999).
4 Siffror hämtade från Kokko (1999).
5 Det finns idag en omfattande litteratur om de svenska bankräddningarna. Mycket informativa är t.ex. Lybeck (2009) och Jonung (2009a). En kort, bra sammanfattning finns också i en artikel i Dagens Nyheter, »Statens bankstöd på 90-talet gjorde susen« (Lucas 2009). Framställningen i detta avsnitt bygger i allt väsentligt på dessa källor samt på egna hågkomster och artiklar från tiden det begav sig.
6 Källa: de Vylder (1997) som innehåller en rad andra beslut i samband med budgetsaneringen.
7 Se t.ex. Salonen (1997). Problematiken diskuteras också i »Över-vältringar inom socialsektorn – effekter av statliga nedskärningar på socialbidragshushåll«, Svenska Kommunförbundet (1996).
8 Se Socialdepartementet (1997).
9 För data, se t.ex. »Välfärdsbokslut för 1990-talet« (SOU 2001:79), de Vylder (1997) eller Fridolin (2009).
10 Johnson (2009), s. 4.
11 Se »Rebuilding the banks. A special report on international ban-king«, The Economist, 16 maj 2009.
12 Se t.ex. Kaufman & Scott (2003), Laeven & Valencia (2008) eller Lybeck (2009).
13 Det finns en rad nyutkomna böcker som skildrar händelseförloppet före och under finanskrisens utbrott. Se till exempel Krugman (2009), Norberg (2009), Lybeck (2009) och Tett (2009). Men min tolkning sammanfaller givetvis inte alltid med dessa analyser. Financial Times-journalisten Gillian Tetts bok, baserad på hundratals intervjuer med ledande aktörer på finansmarknaden, innehåller en mängd information om stämningslägen och lobbyverk- samhet som kompletterar den mer akademiskt inriktade litteratur som till exempel Lybeck representerar.
14 Se t.ex. Wihlborg (2009) som lägger stor vikt vid denna skillnad.
15 Johan Lybecks synnerligen informativa kronologi över finanskrisens utveckling börjar den 5 februari år 2007, då bostadsbanken Mortgage Lenders Network i USA blir det första offret för subprime-krisen (se Lybeck, 2009, s. 26). Den 7 september 2008 tar den amerikanska staten över de konkursmässiga Fannie och Freddie, och en vecka senare ansöker den gigantiska investmentbanken Lehman Brothers om konkurs.
16 För data och en intressant diskussion, se Ritholtz (2009).
17 »Credit cards in America. Knocked off balance«, The Economist, 23 maj 2009.
18 Alla analyser av finanskrisen behandlar Fannies och Freddies uppgång och fall, och referenserna till relevant litteratur riskerar därför att bli ofantligt många. Om någon enskild skildring ska rekommenderas blir det Norberg (2009), som är en både skrämmande och underhållande skildring av den bedrövliga historien. Dock anser jag att Norberg fäster alltför stor vikt vid Fannies och Freddies roll i debaclet.
19 »Mortgage defaults in America. Can pay, won’t pay«, The Economist, 27 juni 2009.
20 För en kortfattad översikt, se t.ex. »Better broth, but still too many cooks«, The Economist, 20 juni 2009.
21 En utmärkt analys av turerna kring CFMA finns i Ritholtz (2009).
22 Den mest utförliga, om än ibland något svårtillgängliga, beskrivning jag har hittat på svenska finns i Lybeck (2009).
23 IMF, Finance //? Development, juni 2009.
24 Lybeck (2009, kap. 2).
25 Denna kreativa bokföring beskrivs i Tett (s. 138).
26 Jag tackar Daniel Waldenström (personlig kommunikation) för denna information.
27 Englund (2003, s. 229 i 2005 års upplaga).
28 I The Economist (»Attacking the corporate gravy train«, 30 maj 2009) redovisas en studie som visar hur sällan bolagsstämmor röstar ned ledningens förslag, och tidskriften kopplar de höga chefslönerna till denna brist på aktieägarmakt.
29 För en översikt över forskningsläget, se Bång & Waldenström (2009) som är en bra genomgång över frågeställningar och kunskapsläget.
30 I panelsamtalet »The Crisis and How to Deal with It« med bl.a. Soros, Paul Krugman och Nouriel Roubini i New York Review of Books, 11 juni 2009.
31 Animal Spirits: How Human Psychology Drives the Economy, and Why It Matters for Global Capitalism (2009).
32 Siffror från Tax Justice Network (den högre siffran) och Bolton Consulting Group (den lägre) som de redovisas av Johan Myrsten i Svenska Dagbladet (18 april 2009).
33 Kar & Cartwright-Smith, »Illicit Financial Flows from Developing Countries 2002–2006«, Global Financial Integrity, Washington D.C. 2007.
34 »Mr. Doom«, New York Times, 18 augusti 2008.
35 Episoden beskrivs i The Economist, 18 juli 2009.
36 Illustrativa citat av Greenspan före och efter krisen finns bl.a. i Fox (2009).
37 »We need a better cushion against risk«, 26 mars 2009.
38 Med några få undantag. Den konservativa brittiska tidskriften The Economist brukar till exempel hålla en klok distans till alla flockar samt varna för bubblor redan innan de brister.
39 Flera av faktauppgifterna i det inledande avsnittet i detta kapitel är hämtade från Johan Lybeck (2009), som bland annat innehåller den utmärkta kronologi över utvecklingen 2007-april 2009 som jag tidigare gjort reklam för.
40 För en bra beskrivning, se Bergström (2009).
41 Den sorglustiga historien om AIG:s vidlyftiga affärer berättas bl.a. av Johan Myrsten i Svenska Dagbladet (17 mars 2009).
42 Alexander & Stone (2009).
43 Mina egna invändningar återfinns bl.a. i de Vylder (2007a).
44 Beräkningarna, som givetvis bör tas med en stor nypa salt, är gjorda av Asiatiska Utvecklingsbanken och refererade av Johan Myrsten i SvD den 22 mars 2009.
45 »2009 World Wealth Report«, refererad i The Economist 4 juli 2009.
46 Siffror från Bradley i Bradley m.fl.,New York Times 11 juni 2009.
47 Reinhart och Rogoff(2008 och 2009).
48 »World Economic Outlook Update«, 8 juli 2009.
49 Se vidare kapitel 5 för prognoser om världsekonomins utveckling.
50 IMF, World Economic Outlook, april 2009, Table A15.
51 El Mercurio, Santiago, 26 juli 2009.
52 Siffrorna här är hämtade från Calí och Dell’Erba (2009) och överensstämmer i hög utsträckning med andra beräkningar. Världsbanken anger dock något högre siffror för storleken på remissorna och på den minskning som förutses i år och nästa år.
53 Se t.ex. Dejardin (2009).
54 Data hämtade från Antonopoulos (2009).
55 DN, 6 mars 2009.
56 Se te Veide (2009).
57 Citerad i The Economist, 2 maj 2009.
58 Ghosh m.fl., »Coping with the Crisis: Policy Options for Emerging Market Countries«, IMF Staff Position Note, 23 april 2009.
59 Peter Kadhammar, »Låna ut mer – få mer i bonus«, Aftonbladet, 18 juni 2009.
60 En mycket informativ översikt över framför allt den penningpolitiska krishanteringen hösten 2008 och vintern 2009 finns i Bergström (2009). Detta avsnitt bygger delvis på denna källa, liksom på Lybeck (2009) samt olika tidnings- och tidskriftsartiklar och officiella uttalanden från Riksbanken.
61 En utmärkt sammanfattning av regeringens finanspolitiska åtgärder hösten 2008 och vintern 2009 finns i Finanspolitiska rådets finanspolitiska rapport 2009.
62 Internationella jämförelser återfinns bl.a. i Finanspolitiska rådets finanspolitiska rapport från 2009.
63 Studien är gjord av Bo Lundgren, f.d. chef för tillsynsenheten på Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen och refereras i LO-Tidningen, 30 april 2009.
64 Evangeliet enligt Matteus, 13 kapitlet (nya bibelöversättningen).
65 Se t.ex. LO-Tidningen (30 april 2009) för en sammanfattning av LO-ekonomernas krav.
66 Refererad i Dagens Nyheter 18 maj (Delling, 2009).
67 Gustav Fridolins debattbok Blåsta! – nedskärningsåren som formade en generation innehåller mängder med statistik över den ansträngda situation som rådde inom barn- och ungdomsrelaterade verksamheter före krisens utbrott (Fridolin 2009). Se även de Vylder (1997).
68 »The big sweat«, The Economist, 13 juni 2009.
69 Bilmes & Stiglitz (2008).
70 »Heading for the emergency room«, The Economist 27 juni 2009.
71 Refererad i »Unsatisfactory state«, The Economist, 11 juli 2009.
72 Alexander & Stone, McKinsey Quarterly juni 2009.
73 För en diskussion, se t.ex. »Mark-to-market accounting. Divine intervention«, The Economist 18 juli 2009.
74 Eftersom det är snart sagt omöjligt att härleda många av de reformförslag som cirkulerar i debatten till enskilda personer eller institutioner avstår jag i regel från hänvisningar till personer och litteratur. Dock kan nämnas att jag av den litteratur som finns tillgänglig på svenska har haft stor nytta av Lybeck (2009), Rossander och Rudebeck (2009), olika artiklar och forskningsrapporter av Lars Jonung, skribenterna i Ekonomisk Debatts temanummer om den finansiella krisen (nr 4/2009) samt av olika inlägg på den förträffliga ekonombloggen www.ekonomistas.se. Ingen av dessa kan dock göras ansvarig för mina ibland kanske lite udda rekommendationer. Bland tongivande röster i den internationella diskussionen som varit inspirationskällor kan nämnas nationalekonomerna Joseph Stiglitz, Paul Krugman, Dani Rodrik, Stephany Griffith-Jones och José Antonio Ocampo. Många kloka, och somliga mindre kloka, förslag presenterades också i den av EU beställda s.k. de Larosiére-rapporten i våras. För perspektivet från Syd kan nämnas skrifter av Kenneth Hermele och andra utgivna av Forum Syd samt en rad akademiska studier, artiklar och debattinlägg från olika universitet och enskilda organisationer i Syd. Även den s.k. Stiglitz-kommissionens rapport till FN från mars 2009 har ett markant Syd-perspektiv, liksom slutdokumentet från FN:s stora konferens om krisen den 24–26 juni 2009.
75 Den egentliga titeln på rapporten är »Recommendations by the Commission of Experts of the President of the General Assembly on reforms of the international monetary and financial system«.
76 Citerat i tidskriften Development (1993, s. 20).
77 Denna form av moralisk risk diskuteras mer utförligt i de Vylder (2007b).
78 Om globaliseringen har det skrivits ofantligt mycket, vilket jag hoppas kan ursäkta att frågorna blir styvmoderligt behandlade i denna bok. En utförligare diskussion om hur jag själv ser på globaliseringens möjligheter och risker återfinns i de Vylder (2007b).
79 »Global Risks 2008«, Geneve 2008.
80 Denna uppgift är hämtad ur en mycket läsvärd – och mot okritiska globaliseringsentusiaster synnerligen kritisk – bok av Ha-Joon Chang (Chang 2008).
81 Ekonomen Ernst Hollander är en av dem som försökt återuppväcka intresset i Sverige för Polanyis idéer. En kort introduktion finns i Hollander (2008).
82 För källor, se The Economist, 23 maj 2009 eller Miljömagasinet, 15 maj 2009.
83 Bland alla faktaspäckade och tankeväckande böcker som har kommit ut på svenska på senare tid kan nämnas – utan inbördes rangordning – Azar (2008), Eklund (2009), Jonstad (2009), Lynas (2004) och Malm (2007).